Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till Henrik Ibsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
erfarenheter, hvilka i själen kvarlämna djupa märken.
Ett intryck från Eder första mannaålder har varit starkt
framför andra. Det var då den nordiska samlingstanken
gick i kvaf, då Edert maningsrop »En broder i nöd!»
ohördt förklingade. Vi andra, som då voro unga,
blygdes väl öfver uppgifvandet af de idealer, på
hvilka vi dittills lefvat, men funno oss åter till
rätta i våra små verklighetsförhållanden, som de
stora orden till en tid undanskymt.
Ni fann Eder icke till rätta, Henrik Ibsen!
Hos Eder uppflammade harmen lik en vådeld och
kastade en plötslig, hemsk belysning öfver lögnen,
halfheten, ovederhäftigheten på alla andra mänskliga
områden. Vare det nog sagdt, att den första mogna
frukten af denna stämning var dikten »Brand».
Så började Ni Eder kamp mot trollen »i hjertets
og hjernens hvælv»; så skapade Ni denna rad
af dramatiska verk, sorgsna, ironiska, dystra,
hemlighetsfulla, hvilka rubbat den gamla konstlärans
färdiggjorda kategorier.
Men den bistre satirikern har rört vid än ömtåligare
saker – vid pelare, på hvilka samfundet säges
hvila. De upplösande tendenserna i tiden tyckte sig
också äga en bundsförvant i Eder diktning. Jag tror,
att man häri ofta missförstått Eder. För skalden
och psykologen blir alltid det enskilda fallet, den
enskilda människan det viktigare. Edra gestalter
låta icke förtunna sig till abstrakta principer;
därtill lefva de alltför mycket sitt eget lif, äro
alltför underbart sammansatta. För öfrigt må
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
