Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Arbetsgivare och arbetare - 1) Organisations- och avtalsväsen - Kollektivavtal och arbetskonflikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Arbetsgivare och arbetare
Kollektivavtalens ittveckling 1907—1Q26.
tionerna i penningvärde och levnadskostnader en förkortning av
avtalstiden till i regel ett år. Under de senaste åren har dock ånyo
framträtt en tendens till förlängning av avtalstiden upp till åtminstone två
år. Vanligen innehålla avtalen också en bestämmelse om automatisk
prolongation, för den händelse icke uppsägning från någondera partens
sida sker inom viss tid före avtalstidens utgång. Genom sådan
prolongation blir avtalens faktiska giltighetstid ofta avsevärt längre än den
från början överenskomna.
En följd av den starka centralisation, som kännetecknar
organisationsväsendet på arbetsgivarsidan, är att kollektivavtalen i stor
utsträckning ’få form av riksavtal. Bortåt 40 % av de avtalsberörda arbetarna
ingå under dylika avtal. I syfte att i ett sammanhang kunna få reglerat
arbetsförhållanden inom så stora näringsområden som möjligt har man
också från arbetsgivarsidan lagt stor vikt vid att få utlöpningstiden för
avtalen inom olika industrier förlagd till samma tidpunkt, företrädesvis
vid årsskiftet. Även där en dylik gemensam utlöpningstid ej
genomförts, ha organisationerna ofta förbehållit sig möjlighet att vid eventuell
konflikt inom en näringsgren jämväl draga in andra branscher i striden.
Flertalet avtal innehålla nämligen en bestämmelse om rätt för parterna
39
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
