Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Arbetsgivare och arbetare - 1) Organisations- och avtalsväsen - Kollektivavtal och arbetskonflikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Arbetsgivare och arbetare
att även under avtalstiden vidtaga arbetsinställelse, efter därom av
vederbörande huvudorganisation fattat beslut, dock under villkor att
därmed ej förbindes något krav på ändring i det gällande avtalet.
Enligt i Sverige gällande avtalspraxis, som även godkänts av högsta
domstolen, är sålunda sympatilockout och sympatistrejk ett tillåtet
kampmedel även under avtals giltighetstid, utom i det fall att uttryckligt
förbud mot dylika åtgärder stipulerats i avtalen.
För biläggandet av under avtalstiden uppkommande tvister
föreskrives i flertalet avtal en viss förhandlingsordning, vanligen innebärande
tvistens hänskjutande till förhandlingar mellan parternas
organisationer. För vissa arbetsområden har därjämte föreskrivits, att tvister
rörande avtalens tolkning eller tillämpning -—s. k. rättstvister —
i viss ordning skola underställas skiljedom. Inom flertalet näringsgrenar
har man dock icke velat gå in för något obligatoriskt
skiljedomsförfarande, utan som enda uppgörelseform stipulerat förhandlingsvägen,
något som dock givetvis icke utesluter, att organisationerna i visst
givet fall kunna träffa överenskommelse om en föreliggande tvistefrågas
hänskjutande till skiljedom, eventuellt med anlitande av de för sådant
ändamål inrättade officiella skiljedomsorganen (se nedan).
Inom en del arbetsområden, särskilt för järnvägspersonal och
kommunalarbetare, ha tidvis funnits kollektivavtal, som stipulerat
skiljedom jämväl för mellan parterna uppkommande intressetvister.
För närvarande torde dock — utom för telefonister och järnvägarnas
kontorspersonal — inga så långt gående skiljedomsavtal finnas, utan
står det parterna vid alla avtal fritt att efter avtalets utgång tillgripa
strejk eller lockout, därest enighet om det nya avtalets innehåll icke kan
vinnas på fredlig väg.
Till belysning av arbetskonflikternas omfattning under
senare år må anföras följande årsmedeltal för perioden 1917—1926:
Arbets- Därav berörda Förlorade
Medeltal per år: inställel- arbets- arbe- arbets-
ser givare tare dagar
Strejker........... 348 1,260 40,661 1,522,300
Lockouter.......... II 146 20,646 548,000
Blandade konflikter ..’.... 17 271 16,587 1,079,600
Summa 376 1,677 77,894 3,150,500
Om hänsyn tages till den genom arbetsinställelserna vållade
arbetstidsförlusten, komma under den här berörda perioden de högsta siffrorna
på åren 1920 och 1923, med resp. 9 och 7 miljoner förlorade arbetsdagar.
Går man längre tillbaka i tiden, framstår emellertid 1909 såsom det
40
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
