Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Arbetsgivare och arbetare - 1) Organisations- och avtalsväsen - Kollektivavtal och arbetskonflikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Arbetsgivare och arbetare
stora stridsåret på den svenska arbetsmarknaden. De detta år
utkämpade arbetskonflikterna, vilka kulminerade i den s. k. storstrejken,
omfattade nämligen tillsammans över 300,000 arbetare och medförde en
förlust av cirka 12 miljoner arbetsdagar. Inalles beräknas, att under
de år, för vilka officiell statistik föreligger (1903—1926), genom
arbetsinställelser förlorats c:a 52 miljoner arbetsdagar.
Härtill kunna ytterligare läggas de förluster, som uppkommit genom
konflikter, vilka icke lett till direkt arbetsinställelse. Hit äro i första
hand att räkna de åtgärder, som av fackorganisationerna vidtagas för
att vid uppstående tvister avstänga en arbetsgivare från arbetskraft
(blockad). Blockaden är en normal följdföreteelse till strejker och
lockouter, men användes dessutom ofta enbart för sig såsom
påtryckningsmedel mot arbetsgivare, mot vilka man av en eller annan orsak icke
lämpligen kan tillgripa strejk. Dylika blockader proklameras stundom
öppet (genom annons i tidningar, anslag å arbetsplatsen o. s. v.),
t. ex. under det lönerörelser förberedas eller avtalsförhandlingar pågå,
men kunna också vara hemliga (konfidentiella cirkulär o. s. v.),
så att endast vederbörande arbetare erhålla direktiv att undvika den
blockerade arbetsplatsen. Såsom ett organ för aktioner av detta slag ha
vissa fackorganisationer upprättat ett s.k. registersystem, vilket
innebär förpliktelse för medlemmarna att, innan arbete antages, från
det av organisationen upprättade arbetsgivarregistret inhämta
uppgift om, huruvida något hinder föreligger mot att taga anställning
hos den tilltänkta arbetsgivaren eller, därest så ej är fallet, vilka
arbetsvillkor skola vid eventuell anställning betingas. Detta system har
speciellt utbildats inom de syndikalistiska organisationerna, vilka
principiellt äro motståndare mot ingående av fasta, för viss tid bindande
kollektivavtal och följaktligen i allmänhet ej heller ha skriftliga
överenskommelser med arbetsgivarna. En liknande taktik har emellertid
under senare år inletts även av en del organisationer av annan typ,
däribland typograf-och metallarbetarförbunden. Inom dessa såväl som
inom åtskilliga andra fack äro meningsbrytningar ifråga om arbetarnas
löner även under löpande avtalstid ej uteslutna, enär de i
kollektivavtalen fastställda lönesatserna i allmänhet ha karaktären av
minimilöner och mera kvalificerade arbetare sålunda kunna göra anspråk på
högre löner än de i avtalen upptagna.
Den rättsordning på arbetsmarknaden, som skapats genom
kollektivavtalen, har hittills i huvudsak utformats på grundval av erfaren-
41
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
