Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Arbetsgivare och arbetare - 1) Organisations- och avtalsväsen - Kollektivavtal och arbetskonflikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Arbetsgivare och arbetare
juridisk väg. Hänsyn till de nu gällande avtalens stundom bristfälliga
formulering har också tagits så till vida, att den nya avtalslagen, som
träder i kraft med 1929 års ingång, enligt riksdagens beslut icke skall
äga tillämpning å före denna tidpunkt ingångna avtal.
Även om den gällande rättsordningen på arbetsmarknaden, såsom
av det föregående framgår, i huvudsak framvuxit utan statsmakternas
medverkan, har staten under en lång följd av år utövat ett
betydelsefullt inflytande på detta område genom att tillhandahålla parterna
vissa opartiska organ för medling i arbetstvister. En första lag
rörande detta ämne kom till stånd år 1906 och gällde till 1920, då
densamma i vissa delar omarbetades och erhöll sin nu gällande form.
I samband med denna revision av medlingslagstiftningen antogos
också särskilda lagar om skiljedomare i arbetstvister
samt om en central skiljenämnd (den sistnämnda upphävd
fr. o. m. år 1929, då den nya lagen om arbetsdomstol träder i kraft).
Med hänsyn till medlingsväsendet är landet indelat i 7 distrikt, vart
och ett med en av regeringen förordnad förlikningsman. På grund av
den starka koncentration, som råder på avtalsområdet, händer det
givetvis mycket ofta, att en arbetskonflikt sträcker sina verkningar över
mer än ett distrikt. I sådana fall plägar förordnande att medla i tvisten
meddelas antingen en av de berörda förlikningsmännen eller ock en
särskild förlikningsman eller en förlikningskommission, vanligen
sammansatt av ett par eller flera av de ordinarie förlikningsmännen samt
eventuellt någon eller några utomstående personer, ofta sådana som å
tidigare innehavd förlikningsmannapost förvärvat erkänd auktoritet
å detta område. I lagen har också förutsetts, att en förlikningsman
mera permanent skulle kunna förordnas att handlägga alla inom ett
visst näringsområde uppkommande tvister, men har denna anordning
ännu aldrig tillämpats, då det förutnämnda systemet med tillfälliga
förordnanden befunnits bereda större möjligheter att fördela
medlingsarbetet på det för varje särskilt fall lämpligaste sättet. Ej heller har det
i Sverige som i vissa andra länder funnits lämpligt lägga högsta
ledningen av medlingsarbetet i händerna på någon riksförlikningsman eller
liknande överinstans. Det erforderliga överinseendet på detta område
utövas i stället av socialstyrelsen (sid. 27), som till
förlikningsmännens biträde upprättat ett särskilt sekretariat
(förlik-ningsmannaexpeditionen), varest insamlas och
sammanställas statistiska uppgifter rörande inom riket gällande kollektivavtal
4— 281722
43
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
