Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX. Folkundervisning och bildningsarbete - 4) Allmän folkbildning och social utbildning - Folkhögskolorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
F olkundervisning och bildnings arbete
från början ställt sig som skolans målsman. Efter band ha icke få
enskilda folkhögskolor övertagits av landstingen, så att numera omkring
tredjedelen av folkhögskolorna, om än icke alltid nominellt, äro
landstingsskolor. I motsats till förhållandet i Danmark förekommer det icke
i Sverige, att en folkhögskola äges av föreståndaren.
Fastän den svenska folkhögskolan erhöll namn och delvis även
verksamhetsformer från den danska, kom den dock från början att intaga
en självständig ställning i förhållande till denna. I Sverige fanns
framför allt icke någon motsvarighet till den religiöst-nationella rörelse,
grundtvigianismen, vari den danska folkhögskolan hade sin jordmån;
den svenska ställde sig mera på medborgerlig och allmänt kulturell
botten. Det oaktat fick den vid sin tillkomst över sig en starkt ideell
prägel genom de första banbrytarnas hänförelse för uppgiften och
uppoffrande arbete för ungdomen.
Redan 1872 kommo folkhögskolorna i åtnjutande av ett, till en
början ganska blygsamt statsunderstöd. Staten förknippade
emellertid härmed icke någon egentlig kontroll över skolorna, förrän riksdagen
1912 beslöt tillsättande av en inspektör, varjämte folkhögskolorna
efter upprättandet av en särskild överstyrelse för folkundervisningen
blevo ställda under dennas överinseende. Skolöverstyrelsen har sålunda
bl. a. att vid tillsättande av föreståndar- och ordinarie lärartjänster
yttra sig över de sökandes lämplighet.
I samband med en förhöjning av statsbidraget samt bestämmelser
om minimilön åt lärarpersonalen, varom beslut fattades vid riksdagen
1919, utfärdades en stadga för folkhögskolorna, vilken i allt väsentligt
utgjorde en sammanfattning av vid folkhögskolan utbildad tradition.
Vissa ämnen angivas i stadgan såsom obligatoriska i folkhögskolans
första årskurs, nämligen modersmålet och dess litteratur, historia och
samhällslära, geografi, matematik, naturkunnighet med hälsolära samt
sång och gymnastik. Därutöver har man vanligen undervisning i
bokföring och ritning för manliga elever och för de kvinnliga i slöjd samt
vissa kurser i hushållsgöromål. Stadgan lämnar icke några föreskrifter
angående lärokurser och undervisningsmetoder. I sistnämnda avseende
har inom den svenska folkhögskolan liksom i den danska det muntliga
föredraget varit den dominerande undervisningsformen, men man har
från början lagt en viss vikt vid kunskapstillägnande från elevernas
sida och av dessa fordrat eget arbete. Under senare tid har man också
i större utsträckning sökt taga elevernas självverksamhet i anspråk
genom studiecirkelmässigt ordnat arbete, laborationer o. d.
264
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
