18 SOCIALDEMOKRATIN. bero bankerna, som utgifva våra banksedlar? Hvarpå, säger jag, beror det profitabla i en sådan affär? På intet annat än följande: När t. ex. en bank har 100 millioner liggande i sin källare, så kan den utgifva 400 millioner i sedlar, och detta beror uteslutande på den erfarenheten, att aldrig mer än en fjärdedel af sedlarnas innehafvare presentera sig samtidigt för att inväxla sedlarna mot reda pänningar. På denna enkla grundsats för sedelutgifningen, på denna erfarenhet hvila samtliga banker i hela Europa. Detta för- hållande är ett socialt faktum. Ingen har skapat det, hvarken Peter, Kristoffer eller Wilhelm. Det är en social elementärlag, på samma sätt som det finnes naturliga elementära lagar. - Den som begagnar sig af denna lag har alltså i nyssnämda fall 300 millioner till disposition, utan att de tillhöra honom, men också utan att någon saknar dem... Är det då icke både synd och skam, att man, såsom det likväl sker i de flästa stater, ger enskilda kapitalister eller enskilda bolag af kapitalister koncession på att be- gagna sig af detta, till allas fördel rotfästade faktum till sin särskilda fördel? ... Vi borde därför ha en tysk stats- bank, en bank för Tyskland — och då mina herrar, då hade ju staten de pängar, dubbelt och tredubbelt, som den be- höfde till dessa associationer, och det utan att det skulle kosta den ”fattige bonden” ett öre!» Detta Lassalles sociala program, som en gång om- fattades med så mycken entusiasm af de tyske industri- arbetarnas flertal, är nu så föråldrat, att det knappt finnes en enda socialdemokrat, som tror på den lösningen. Lassalle var i fråga om den preussiska staten för optimistisk, hvil- ket han själf under de sista åren började inse. Ett sådant sätt att genomföra socialismen skulle blifvit allt för för- mögenhets- och tidspillande, ja i själfva värket skulle det icke ledt till det åsyftade målet. Enligt den nu härskande socialdemokratiska uppfattningen blir det nuvarande kapitali- stiska produktionssättet utan statens mellankomst genom utvecklingens egna lagar till sin form socialistiskt. Arbets- processen försiggår redan i ett stort antal industrigrenar kooperativt, medan arbetsproduktens tillägnande är indivi- duelt och kapitalistiskt. Arbetarna behöfva därför icke gå till staten med anmodan om hjälp till produktivasso-