Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Borgerlig och social republik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38 SOCIALDEMOKRATIN.
fast så mycket grundligare hämd vid de kommunala valen
1892.
Socialismen i Frankrike hade hittills visat sitt infly-
tande hufvudsakligen vid valen af kommunalråd. TI Paris
satt förut en municipalstyrelse (hos oss motsvarande stads-
fullmäktige), som vållat regeringen mycket bekymmer genom
sina radikala och socialistiska åtgärder. Nu följde ett
större antal landsortstäder och landtkommuner exemplet,
då municipalråden skulle nyväljas i maj 1892. Omkring
30 rådhus eröfrades, och i flere andra municipaliteter kommo
socialisterna i aktningsvärda minoriteter. Denna oväntade
framgång kunde icke annat än reta bourgeoisin till re-
pressalier.
I Carmauz t. ex., en grufstad i departementet Tarni
sydvestra Frankrike, afskedade grufägarne den socialistiske
borgmästaren Calvignac, som måste lifnära sig som gruf-
arbetare, då en borgmästare i Frankrike icke uppbär någon
lön. — Tilltaget föranledde naturligtvis en strejk, som ar-
betarne vunno. Dylika trakasserier förekommo äfven i
flera andra kommuner, och arbetarne fingo under dessa
strider upprepade bekräftelser på den sanningen, att po-
litisk makt är vanmakt, därest den icke stöder sig på
ekonomisk makt.
Strax efter att den boulangiska rörelsen kreverat,
började inom det possibilistiska partiet en opposition under
Allemane’s ledning mot den "komprometterade Brousse, som
efterhand förlorat i inflytande. På samma gång denna strid
slutade med en splittring bland possibilisterna, gjorde sig
inom - alla socialistiska fraktioner en hälsosam tendens till
tolerans och samarbete gällande. Majdemonstrationerna
började organiseras gemensamt. Afven de s. k. Blanquisterna,
mäst representerade i Paris, hade tröttnat på sektväsendet,
och regeringen gjorde sitt till för att framkalla en allians
mellan alla socialdemokrater. Från den internationella
kongressen i Brissel 1891, som icke längre var delad i
tvänne som Pariserkongressen, fanns faktiskt icke längre
mer än en socialdemokrati, och då valen till deputerade-
kammaren 1893 skulle äga rum, bildade icke blott de
rent socialistiska partierna en gemensam slaglinie, utan i
denna socialistiska koncentration deltogo äfven de s. k.
socialist-radikale under förre ministerpresidenten Goblets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
