Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Borgerlig och social republik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BORGERLIG OCH SOCIAL REPUBLIK.
och under de bästa förhoppningar utarbeta den nya franska
socialdemokratins program.
Ett par år därefter ser det helt annorlunda ut. Par-
tiet är då genom de mellan Paul Brousse och Guesde upp-
ståndna fientligheterna deladt i tvänne, och kongressen I
Saint-Etienne 1882 utstöter den senare jämte hans vänner,
hvilka sålunda tvungos att organisera sig för sig själfva. Så
uppkommo benämningarne possibilister och guesdister, hvilka
voro mera lokalt och personligt än politiskt skiljaktiga. Possi-
bilisterna hade från början majoritet i Paris, där deras
organisation snart blef så stark, att regeringen vid flera
tillfällen måste alliera sig med den, när republiken hotades
af någon fara. Bekant är detta partis viktiga rol under
Boulangismens dagar, i synnerhet det kritiska året 1889.
Boulanger var då nära diktaturen, och att han efter plebiscit-
valet i Paris i början af året föll så snöpligt och hastigt,
kunde republiken till stor del tacka possibilisterna för,
hvilka gifvit de lättrörliga pariserarbetarne en politisk
uppfostran och en organisation, som icke mer lät sig upp-
rifvas af diktatoriska sträfvanden.
Guesdisterna utvecklade i stället en liflig agitation i
landsorten, där de snart hade massan af de större stä-
dernas arbetare under sin ledning. Vid de allmänna valen
1889 mätte för första gången de socialistiska fraktionerna
på alvar sin styrka med öfriga partier, dock ännu icke
med någon särdeles lysande framgång. TI staden Paris
och omnejd afgåfvos inemot 60,000 socialistiska röster,
mäst på possibilisternas kandidater, och i hela landet något
öfver 180,000. Hvarken Guesde eller hans närmaste man
inom partiet, Paul Lafargue, en f. d. läkare, blefvo valda.
Men under de följande åren vann den franska social-
demokratin hastig utbredning. Den internationella arbetare-
kongressen i Paris 1889 gaf den en mäktig impuls, och
1-maj-demonstrationen året därpå lämnade agitationsämnen
1 öfverflöd. Till dessa majdemonstrationer, som beslutats
af Pariserkongressen, stälde sig den republikanska rege-
ringen 1 Frankrike lika fientligt som de monarkiska re-
geringarne, t. o. m. mera, då de i Frankrike åtföljdes af
excesser och blodbad, som icke förekommo i andra land
än Italien och Spanien. Sammanstötningen i Fourmies
mellan demonstranterna och trupperna väckte liflig harm i
de franska arbetarekretsarne. Men man tog en fredlig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
