Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Den nya internationalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN NYA INTERNATIONALEN.
nalens upplösning. Ingenstädes rådde så stor oklarhet
och funnos så många olika »socialistiska»> grupper och
sammansvärjningar som 1 carbonarismens och militärrevolu-
tionernas länder. Under de senare åren har dock en vä-
sentlig förändring ägt rum. I bägge landen ha de organi-
serade arbetarne oåterkalleligt brutit med anarkisterna
och bildat parlamentariskt värksamma socialistiska partier,
som med sig förenat alla fraktioner, som icke kallade sig
anarkistiska. Italien genomförde denna sin nya enighet
först på kongresserna i Milano 1891 och i Genua 1892.
Dittills hade det funnits tre större fraktioner, trades-unio-
nisternas, marxisternas och de s. k. socialrevolutionäres.
Dessa grupper sammanfördes nu på grundvalen af ett
gemensamt program, hvars hufvudpunkter voro: upprättande
af ett själfständigt italienskt arbetareparti, jordens och
produktionsmedlens förvandling till gemensam egendom
samt den allmänna rösträttens begagnande till eröfring af
den politiska makten. För att lättare kunna genomföra
sina närmaste fordringar har det nya partiet trädt i förbin-
delse med den radikala demokratin.
En kraftig impuls åt den italienska arbetarerörelsen
har utgått från universiteten. Europa öfverraskades för någon
tid sedan af ett tal af den bekante skriftställaren Fdmondo
de Amieis, som däri förklarade sig vara socialist. Sam-
tidigt gjorde professor Ferri en liknande bekännelse, och
helt nyligen har den ryktbare fysiologen prof. Lombroso
tillkännagifvit sin anslutning till rörelsen.
De senaste sensationella händelserna i Italien kunna
ej fullt klart bedömas. Men det synes otvifvelaktigt, att
landet genomgår en radikal kris, framkallad af en ruine-
rande militärbudget och samvetslös likgiltighet för alla re-
formkraf å ena sidan och å andra sidan det jämmerliga
armodet bland landsbygdens arbetare. För det unga
socialdemokratiska arbetarepartiet skall helt säkert så väl
bankskandalen som den vidtomfattande rörelsen bland
Siciliens arbetare, som måste försvara sina /fasci (fack-
föreningar) mot polis och militär, blifva värksamma agitations-
medel, liksom de redan störtat en regering, hotat upplösa
trippelalliansen och undergräft monarkin.
Italiens mäst omtalade ledarekraft inom det socialisti-
ska partiet är Andrea Costa, som är medlem af kammaren
och nyligen valts till borgmästare i Imola.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
