Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Prisbildning, arbetslön och produkternas fördelning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
SOCIALISTSTATEN OCH NUTIDSSAMHÄLLET
äfven vid fri konkurrens sjönke ned till noll är sparandet,
kapitalbildningen, den uppskjutna konsumtionen m. e. o.,
otvifvelaktigt ett medel att öka produktionsresultatet, och
kapitalräntan utgör endast en del af denna ökning. Om därför
enskilda personer ville underkasta sig denna uppoffring för att
t. ex. på ålderdomen äller vid inträdande oförmåga till arbete
kunna bereda sig en extra inkomst utöfver den, som
samhället skulle lämna dem, så borde detta i samhällets eget
inträsse icke förvägras dem; en lagstiftning som ovilkorligen
förbjöde sådant, skulle därigenom döma sig själf såsom
ensidig och otillräckligt genomtänkt. (Att det enskilda
sparandet i ett socialistiskt ordnat samhälle skulle bli obetydligt
i jämförelse med det, som samhället själft för sina ändamål
företager, är dock mycket troligt, ty äfven i våra dagar torde
den hufvudsakliga delen af de samhälleliga besparingarna
värkställas af de stora kapitalisterna, och i socialiststaten
vore ju samhället själft den ojämförligt största
kapitalisten.) Af samma skäl kunde uppfinnarräntor,
patenträttigheter o. s. v. i socialiststaten icke undvikas, så vida man
ej ville för en doktrinaristisk käpphäst uppoffra reela
fördelar för det allmänna. Endast öfvergång af egendom från
ett släktled till ett annat genom arf äller därmed jämförliga
transaktioner kunde det socialistiska samhället i allmänhet
icke medge, bl. a. enär det i så fall strängt taget skulle
förgripa sig på den kommande generationens
själfbestämningsrätt.
Slutligen, för att nämna en detalj, men en icke
alldeles oviktig sådan: den misstro till pänningen och dess
nuvarande funktioner, som uppfyller så många, i synnerhet
äldre socialisters skrifter, föreställningen, att pänningens
och pänningräntans afskaffande skulle utgöra ett
nödvändigt led i den socialistiska organisationen och medföra ett
väsentligt gagn, är helt visst helt och hållet naiv och
utopisk; visserligen torde det nuvarande pänningväsendet ännu
vara i stånd af många förbättringar, och bl. a. skulle de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
