Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Prisbildning, arbetslön och produkternas fördelning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PRISBILDNING, ARBETSLÖN OCH PRODUKTERNAS FÖRDELNING 21
stort sett på konkurrens grundade: t. ex. ett s. k. skäligt
pris, en viss minimilön äller något dylikt; men däraf
skulle, om tillgången på arbetskraft vore riklig, ovilkorligen
bli följden, att en del arbetare komme att ärhålla högre lön
än som motsvarade det värkliga, ekonomiska värdet af
den förrättning de utföra, ett system som lätteligen kunde
medföra ohållbara äller absurda konsekvenser. Enklast
och lättfattligast, och i det hela väl också rättvisast, vore
det därför, om arbetet såsom sådant äfven i socialiststaten
aflönades efter sitt värde, sådant detta vid fritt byte
gestaltar sig, d. v. s. efter dess gränsproduktivitet äller
gränsnytta, den sista, minst oumbärliga arbetarens
produkttillskott. Men väl till märkandes, detta blefve i
socialiststaten icke arbetarens enda inkomst; han vore icke
som nu hänvisad att lifnära sig på den knappa och ovissa
afkastningen af ett par arbetsdugliga armar allena; han
vore tillika medborgare och såsom sådan delaktig i det
samhälleliga öfverskottet; hans ställning blefve med ett
ord ungefär densamma, som om han nu hade aktier till
ett visst belopp i den fabrik äller det företag, i hvil
ket han själf arbetar, äller i andra företag.
Af det sagda framgår, att de inkomstkällor eller s. k.
produktiva faktorer, som nu vid sidan af arbetet göra
anspråk på en andel, och ofta en mycket dryg sådan, af
produktionens resultat: jordbesittningen, kapitalet, de olika
slagen af monopolistiska fördelar o. s. v. icke häller i det
socialistiska samhället skulle kunna upphöra att göra detta.
Deras bestämmelse skulle bli en annan: jord- och
kapitalräntan skulle i stort sedt bli allmän i stället för enskild
egendom; men sättet för deras utgående och uppbärande
skulle bli detsamma som nu. För öfrigt kunde det, äller
borde åtminstone, i socialiststaten näppeligen heller
förvägras den enskilde individen att samla kapital och draga ränta
därpå. Så länge icke produktionen är helt och hållet mättad
med kapital — hvilket skulle ha till följd, att kapitalräntan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
