Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Slutord. De nationella resursernas begränsning och tillvaratagande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLUTORD. DE NATIONELLA RESURSERNAS BEGRÄNSNING 35
den skulle i själfva värket vara oumbärlig äfven i den
socialistiska staten; det allra första lagbud, som denna
stat, om den öfver hufvud kommer till stånd, finge
utfärda, skulle förvisso vara ett, som lade de strängaste
band och skrankor på den mänskliga fortplantningsdriften;
ty finge denna ohäjdat tillfredsställas, under det att
samhället garanterade uppehälle åt alla, så vore ifrågavarande
samhälle dödsdömt från första ögonblicket - detta är
värkligen så klart, att det icke behöfver bevisas.
Den andra metoden, ökandet af dividenden, äller, hvad
det här egentligen kommer an på, stegringen af det årliga
produktionsresultatet, är onekligen populärare, men tyvärr
icke lika lätt att använda i hvad utsträckning som hälst; alltid
kunna vi dock göra något i denna riktning, äfven om vi
icke äro äller ha till vårt förfogande epokgörande
uppfinnarsnillen. Att ett höjande af den allmänna
bildningsnivån, ett bättre tillvaratagande af det nu i befolkningen
slumrande intelligenskapitalet skulle vara äfven en
ekonomisk faktor af största betydelse, har redan i det
föregående framhållits, dock får man naturligtvis icke häller på
denna utsikt draga hur stora växlar som hälst. En annan,
―
* På tal om ekonomiska faktorer bör jag kanske här bemöta
en nära till hands liggande farhåga, den nämligen, att det i
ofvanstående projekt vore mycket illa sörjt för en annan viktig
produktionsfaktor: kapitalbildningen, de årliga besparingarna. Såsom ofvan
anmärkts, är det i nuvarande samhälle just de stora
kapitalbesittarna, som hufvudsakligen åstadkomma bildandet af nytt
kapital. Hur ginge det då, kan man ju fråga, i ett samhälle, där
kanske alls inga stora, utan endast små kapitalister förefunnes? Men
härpå svarar jag, att i en stationär befolkning - hvilket ju är
förutsättningen för hela planen är behofvet af nytt kapital relativt
ytterst ringa. Det allra mästa af de årliga besparingarna går i
själfva värket till bostadshus och andra utensilier för det ständiga
befolkningsöfverskottet. Bortfaller detta behof, så skall det
säkerligen aldrig saknas nytt kapital vare sig för de gamla
kapitalföremålens underhåll äller för realiserandet af de tid efter annan
skeende industriella framstegen utom möjligen vid stora tekniska
omhvälfningar, jämförliga t. ex. med järnvägarnas anläggande,
hvarvid dock den ärforderliga kapitalbildningen allra bäst torde ske
genom staten själf,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
