Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Slutord. De nationella resursernas begränsning och tillvaratagande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
SOCIALISTSTATEN OCH NUTIDSSAMHÄLLET
888
det. 80 miljoner om året motsvarar efter nuvarande
räntefot afkastningen på nära en fjärdedel af
nationalförmögenheten. Det är, ekonomiskt sett, icke långt ifrån
detsamma, som om en fjärdedel af vår fruktbara jord med därå
befintliga hus, inventarier, boskap, samfärdsmedel o. s. v.
icke lämnade någon nettobehållning. Och så talar man
om att gå ännu längre - hur många fjärdedelar går det
då på en hel?
Vore det emellertid så, att denna uppoffring äller
någon annan, som vi öfverhufvud äro i stånd att
åstadkomma, kunde bereda oss en rimlig trygghet för vårt
nationella själfbestånd, så finge man väl med en suck låta
saken ha sin gång och hoppas på bättre tider framdeles.
Men det är blott alltför tydligt och medgifves i grunden
ehuru indirekt af våra egna militära fackmän, att ett
betryggande försvar i militärisk mening för oss ligger långt
utom det möjligas gränser. »Först då,» utropade i ett
offentligt föredrag här om året en bekant, högre militär
-
–
»först då, när den skandinaviska halfön kan i krig
uppställa 750,000» (säger och skrifver sjuhundrafemtio
tusen) » väl beväpnade och öfvade män, kunna vi med
trygghet se faran af en fientlig invasion i ögat.» Först
då ja det vill säga aldrig. Ty ett krig, ett värkligt krig
efter denna måttstock är och förblir för de skandinaviska
folken en ekonomisk orimlighet. Det skulle, såsom man
kan öfvertyga sig om i hvilken finansiel lärobok som hälst,
uppsluka icke blott räntorna på nationalförmögenheten
utan själfva kapitalet, i alla händelser en så stor del däraf,
att vi skulle bli ett viljelöst offer för nästa stöt, till och
med om vi öfverlefde den första.
Att ett så påtagligt förhållande ändå icke väcker en
allmännare uppmärksamhet, icke ens bland arbetarne, som
ju dock, så länge militarismen för det stora ordet, med
alla sina önskningsmål endast löpa pannan emot muren
det ligger till en del i själfva sakens beskaffenhet, ty all
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
