Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Februari - Arbetarebostads- och egnahemsfrågan: Ett besök i Stockholms asyler för husvilla. Af Anna Lindhagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mellan i oktober och jul har på denna asyl intagits inalles 128
personer, och af dessa ha 74 erhållit husrum.
Asylen för mödrar är förlagd till Östgötagatan i Katarina
församling i en gammaldags treflig gård bestående af 3 byggnader,
omslutande en planterad gårdsplan. Asylen för familjefäder och för gossar
ligger vid Tjärhofsgatan. Dessa båda asyler förestås af män, hvilka
dessutom äro »besökare» i stadens fattigvård. Åt fäder och mödrar
gifves ej full kost, endast frukost- och kvällsmat; under dagen böra de
lämna asylerna för verkställande af sitt arbete. De gossar däremot,
som äro intagna vid Tjärhofsgatan, få fullständig kost och vård. Där
hade sedan 1 oktober till jul varit intagna 70 personer, nu voro där
40. Således hade 30 personer erhållit husrum. Stundom lämnas
föräldrarna hjälp i deras sträfvanden att erhålla bostad.
Vid asylerna erlägges, såsom förut nämnts, ingen afgift. Dock
måste hvarje familjefader underskrifva en »förbindelse», i hvilken han
förklarar sig häfta i skuld för den fattigvård han och hans familj
under asylvistelsen kommer att åtnjuta och förklarar sig villig aftjäna
denna skuld med arbete. Om lämpligheten af dessa bestämmelser
kan ju råda olika meningar; men fattigvårdens fordran kommer endast
undantagsvis att utkräfvas och existerar endast, för att fattigvården
medelst densamma skall hafva någon makt öfver alltför försumliga
och tredskande familjefäder. Här tillämpas således icke lagens bokstaf
utan dess anda.
En särskildt glädjande omständighet med dessa asyler är, att de
som hjälpas, icke blifva beroende af enskild välgörenhet eller
företagsamhet, utan att det är Stockholms stad själf, som uppfyllt sin plikt mot de
fattiga och gjort det på sådant sätt, att husvillheten faktiskt blifvit afhjälpt.
Därmed har dock icke bostadsbristen, med alla dess hemska följder,
blifvit botad.
Den grasserar fortfarande och hyrorna hafva höjts äfven till denna
vinter. Det är visserligen att hoppas, att bostadsbristen nått sin kulmen,
men ännu kan den länge fortfara, då man är beroende endast af den
enskilda, kapitalstarka företagsamheten, hvilken vid detta, som så många
andra tillfällen, visat sig högst vansklig att lita på. Den följer ju sina
egna nycker, sina egna föreställningar — sanna eller falska — om
hvad som för densamma är mest fördelaktigt. Öch nu tycks det, som
om byggnadskapitalet till palatserna i oroväckande grad började
inkräkta på byggnadskapitalet till hyddorna, ty på stora, eleganta våningar
är nu god tillgång, medan bristen fortfar på små lägenheter.
Stockholms stad gör nu i vinter en liten insats i ordnandet af den fattigare
befolkningen bostadsfråga, i det den låter uppföra bostäder för stadens
egna arbetare, men denna insats är dock bra liten i förhållande till
det stora antal tomter, hvilka staden ägt eller äger. Väl hade det varit
om staden, i långt större utsträckning än som skett, sörjt för uppförandet
af billiga bostäder, med nutida fordringar, å de rifnas plats, och att
en del af dessa bostäder förlagts till de centralare delarne af staden „
så att de olika samhällsklasserna ej blifvit alltför mycket skillda åt.
Anna Lindhagen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
