- Project Runeberg -  Social Tidskrift / 1902 /
140

(1901-1917)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5. Maj - Fattigdom. En studie i en engelsk landsortsstads lif. Af G. Siösteen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

shillings* i veckan. Kläder, ljus och bränsle m. m. befanns
oundgängligen kosta 4 s. ii d. i veckan för en typisk familj af man,
hustru och tre barn. Enligt de nyaste fysiologiska undersökningar
kräfver en sådan familj föda för 12 s. 9 d., om denna föda väljes
med stor omsorg. Detta är mindre än hvad som bestås å de engelska
fattighusen. Den nödvändiga veckoutgiften för en sådan familj springer
emellertid upp till 21 s. 8 d.

Antalet personer i York (med. en befolkning af 75,800 personer),
lefvande i »primär» fattigdom, befanns vara 7,230, eller nära 10
proc. af hela invånareantalet. Hvad det vill säga att lefva under
sådana förhållanden af ständig brist, fastän hela familjen försakar alla
nöjen för att nödtorftigt kunna lifnära sig, därom lämnar Rowntree
besked i sakliga, men icke dess mindre gripande skildringar ur sådana
familjers lif.

»Enbart fysisk arbetsduglighet betyder mycket», säger han. »Det
betyder, att en familj, som lefver enligt denna standard, icke får ge
ut en penny på en järnvägsbiljett eller en spårvagn. Den får aldrig
bege sig ut till landet, om den icke vandrar till fots. Den får aldrig
köpa en 3-örestidning eller ge ut en penny för en folkkonsert. Den
får icke bidraga till sin kyrkas eller kapells underhåll eller hjälpa en
granne på något sätt som kostar pängar. Den kan ej spara eller bli
medlem af en sjukkassa eller en fackförening, ty den kan ej betala
afgifterna. Barnen få inga fickpängar till dockor eller sötsaker.
Fadern får icke röka och icke dricka ett glas öl. Modem får aldrig
köpa vackra kläder åt sig eller sina barn. Om ett barn blir sjukt,
måste fattigläkaren tillkallas; om det dör, får fattigvården bekosta
begrafningen. Och slutligen får familjeförsörjaren icke vara borta
från sitt aibete en enda dag. Om något enda af dessa villkor ej
uppfylles, måste den för arbetsdugligheten alldeles oundgängliga födan
minskas, d. v. s. familjen måste genom svält betala det nöje den
extra utgiften medfört.»

Ordentliga arbetarehustrur äro enstämmiga i att förklara, att nöjen
betalas med svält. Hustrun och barnen gå utan middag några dagar
efter nöjet, men familjefadern får sitt vanliga mål, och han får aldrig
veta hur nöjet betalats.

Ett typiskt exempel på oförvitlig primär fattigdom är följande
skildring: En kvinna, som nu lefver i bättre villkor, har berättat för
hr Rowntree, hvilken hård strid hon hade att genomgå under de år,
då hennes man blott förtjänade 17 shillings i veckan. Att få det att
»gå ihop» med en sådan inkomst, då familjen var stor, var ingen lätt
sak. Hvarje vecka så snart hon mottagit de 17 sh. lade hon åsido de
pengar hon behöfde för hyran, och planerade därefter noggrannt hur hon
skulle bäst ge ut återstoden. Familjen köpte aldrig ett större stycke kött, men
ibland lyckades hon spara 6 d. (45 öre) till ett fårhufvud eller köpa för 6
d. »köttbitar». Vid sina barnsängar vidtalade hon en kvinna att
vårda sig och gaf henne 5 s. och födan. Så snart hon märkte, att

* 1 shilling = 90 öre; 1 d. (penny) = 7‘/2 öre.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 4 15:56:06 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/soctids/1902/0140.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free