Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5. Maj - Fattigdom. En studie i en engelsk landsortsstads lif. Af G. Siösteen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett barn var i antågande, började hon spara kopparslantar, tills hon
fått ihop de 5 s., 50m sköterskan skulle aflönas med, och hon lyckades
alltid skrapa ihop summan, så att kvinnan kunde få sina pengar, då
hon gick. Medan hon diade sina barn, lefde hon som eljes på bröd och té.
Flere af hennes barn dogo vid späd ålder, förmodligen till följd häraf.
Bröd och té, bröd och té — det är den ständigt återkommande
beskrifningen på de primärt fattiga arbetarefamiljernas måltider.
Rowntree visar, att det är särdeles vanligt, att ordentliga
arbetare-familjer söka lägga undan något äfven på bekostnad af kroppens
nödvändiga näring. Då inkomsten går upp till 20 s. visar sig denna
tendens. Förf. berättar:
Fru Smiths hus är skrupulöst rent och snyggt. Hr Smith har
regelbundet arbete och förtjänar 20 s. i veckan. Han behåller 2 s.
i veckan för sig själf *och lämnar sin hustru 18 shilling. At
sina två shillings ger hr Smith ut 1 d. om dagen för öl, 3 d. i
veckan för tobak, lägger 3 d. i barnens sparbössa och kläder sig för
återstoden (alltså för 11 d. = 8a1/* öre i veckan). Fru Smith
omtalar, att en ny klädning räcker i åratal. För bruk om hvardagame
köper hon en gammal klädning på auktion för några shillings. Gamla
paltor, som utmönstrats af, en mera burgen familj, förvärfvas ibland
från lumpsamlaren för några pence; eller också betalas de inte kontant,
utan några äldre lumpor och ben lämnas i utbyte för dem. Så
för-värfvade paltor söndersprättas omsorgsfullt, tvättas och förvandlas till
. kläder åt barnen. Fru Smith säger, att hon en gång köpte ett par
gamla gardiner från lumpsamlaren för 3 pence. Hon klippte bort de
utslitna delame och gjorde därefter af återstoden gardiner för alla
sina fönster. Hon betalar regelbundet 6 d. i veckan till en
sjukkassa, 4 d. i lifförsäkring och 3 d. till den syförening, som hålles vid
den kyrka hon tillhör. Hon har aldrig lyckats spara så många slantar,
att familjen kunnat tillbringa en dag på landet.
Men har man rätt att vänta samma moraliska motståndskraft mot
alla frestelser hos hela den fattigaste befolkningen? Förvisso icke.
Beräkningen att 10 procent af Yorks befolkning befinner sig i ett
tillstånd af primär fattigdom stöder sig på det antagandet, att
hvart-enda öre, som förtjänats af de olika familjemedlemmame, gått åt till
bestridande af familjens nödvändigaste utgifter. Detta antagande håller
naturligtvis streck endast i undantagsfall. Om man beräknar 2 shillings
i veckan såsom en försvarlig utgift för alla slags nöjen åt en
arbetare-familj och således sätter strecket för »primär» fattigdom vid 23 s. 8 d.
i stället för 21 s. 8 d., så finner man att ytterligare 2,312 personer skulle
falla nedom strecket för primär fattigdom.
Fasthålla vi emellertid vid strecket 21 s. 8 d., så visar det sig,
att personer i sekundår fattigdom voro till antalet 13.000 eller nära
18 procent af hela befolkningen. Hela antalet fattiga belöper sig
alltså till 20,230 personer eller 28 procent af befolkningen. Den
sekundära fattigdomen beror på dryckenskap, vadhållning, spel och
oförståndig hushållning, den senare ofta beroende på oregelbunden
inkomst. Den väsentliga orsaken till den primära fattigdomen — hvarunder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
