Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5. Maj - Fattigdom. En studie i en engelsk landsortsstads lif. Af G. Siösteen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man enligt tycke och smak äfven kan inrangera någon del af den
sekundära fattigdomen — är emellertid, såsom Rowntree
ovederlägg-ligen uppvisar, den, att grofarbetareklassen, hvars lön belöper sig i
medeltal till 18—21 shillings i veckan, är allt för dåligt betald. Den
sociala frågan är väsentligen en lönefråga — hur lätt glömma icke
samhällsförbättrare af medelklassen detta faktum, som står så pinsamt
klart för arbetame själfva 1 Dålig betalning betyder dåligt närda
kroppar, dålig näring dåligt arbete, och straffet fqr dåligt arbete blir
lätt nedsatt aflöning. Grofarbetaren, som lefver på sin kropps styrka,
kan sällan frigöra sig ur denna förbannelses cirkel.
Genom ett högst intressant resonnemang bevisar dock Rowntree,
att de primärt fattiga alls icke äro någon ständig »bottensats».
Grof-arbetarebefolkningen genomgår fem olika ekonomiska perioder. Under
sin tidiga barndom är den blifvande grofarbetaren, om hans fader ej
råkar vara en yrkesarbetare, försänkt i fattigdom. Denna period räcker,
tills han eller hans syskon börja förtjäna pengar, så att familjen höjes
öfver fattigdomslinien. Därpå följer den period, hvarunder han
förtjänar mera pengar än som åtgår för att i föräldrahemmet betala föda
och husrum m. m. Han kan nu spara litet, och trött på
trångboddheten i hemmet och enformigheten i sin tillvaro, låter han sällan denna
period räcka längre än till dess han hopsparat tillräckligt för att
möblera ett par rum, hvarpå han gifter sig vid några och tjugu års
ålder. (Yrkesarbetarne gifta’ sig i medeltal fem år senare). Då han
fått ett par tre barn, sjunker han under fattigdomslinien, och stannar
där, tills det äldsta barnet blifvit 14 år gammalt, hvarefter han under
några år lefver öfver linien. När barnen lämnat honom, försjunker
han åter i fattigdom och dör »under strecket». Ur samhällelig
synpunkt är härvid särskildt att märka, att hans mor vid tidpunkten för
hans födelse antagligen hade otillräcklig tillgång på föda och att hans
hustru likaledes födt sina barn under en period af fattigdom.
Rowntree påpekar, att de 7,230 personer, som han funnit vara
primärt fattiga, blott representera den sektion af arbetarebefolkningen, som
råkade befinna sig i en af dessa fattigdomsperioder vid tiden för
undersökningen. Hur skadliga för nationens lifskraft dessa pendelsvängningar
mellan relativt välstånd och brist på det nödvändigaste äro, framhåller
förf. i särskilda kapitel om arbetarebefolkningens hälsotillstånd och
fysik, hvaraf framgår att af skolornas undermåliga bam och af de
kasserade rekryterna till armén de ojämförligt flesta komma från
otillräckligt närda grofarbetarefamiljer.
Arbetarebostäderna i York lämna mycket öfrigt att önska, men
äro dock bättre än på många andra håll. 4,700 personer bo flere än
två i ett rum. Den fattigaste klassen betalar 2g procent af sin
inkomst i hyra, men å andra sidan bor flertalet af de egentliga
yrkes-arbetame i hus med 4 rum pr familj och betala blott en femtedel
eller en sjättedel af sin inkomst i hyra. Rowntree nämner Stockholm,
Berlin och Kristiania som afskräckande exempel på hur
»en-rums-systemet» vunnit insteg — resp. 49.5, 44 och 37.1 procent
en-rumslägenheter mot 18 procent i London och 9.4 procent i York. (Jäm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
