Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6. September - Folkbildning: Social uppfostran. Af Edv. Laurent
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
plats åtminstone inom den tillvaro, som är värd att lefva. Och
barnets lyckomöjligheter minskas, ty det är känslan af eget
människovärde och känslan af egen arbetsduglighet och viljan och förmågan
att därmed göra en insats i det mänskliga kulturarbetet, som skapar
lyckan. Men vi föräldrar önska att våra barn genom skolan skola
blifva så väl rustade för lifvet som möjligt och bli så lyckliga som
möjligt, och därför måste vi oafvisligt fordra, att skolan bibringar
barnen en dylik social uppfostran. Hur skall då detta ske? Såsom
icke fackman är det för mig omöjligt att i detalj behandla denna
fråga. Jag vill endast i korthet beröra några af frågans hufvudpunkter.
För det första måste alla skolor, som kunna rubriceras såsom
klasskolor bort, och främst den klassprägel, som samhällets egna
skolor för närvarande otvifvelaktigt äga. De privata skolorna hafva
många uppgifter att fylla. Framförallt hafva de ju hos oss
öfver-tagit den högre kvinliga undervisningen, som samhället i så hög
grad försummat. Deras viktigaste uppgift torde dock vara den af
pedagogiska försöksanstalter, som lättare kunna inrätta sig efter de
nya fordringar, som utvecklingen oafbrutet framställer. Genom dem
kan således den nödiga erfarenheten vinnas, hvilken statens skolor
sedan kunna tillgodogöra sig. Men inrättas privata skolor ej ur
pedagogiskt syfte eller för att fylla något annat trängande behof,
utan endast pä grund af exclusiviteten hos vissa samhällsklasser, så
äro de alldeles förkastliga både från samhällets och barnens
synpunkt af grunder, som jag ofvan påpekat. Lika förkastlig är den
klassprägel, som samhällets egna skolor för närvarande äga. Staten
äger ju tvänne slag af skolor, de högre läroverken och folkskolorna,
som ej äga någon som hälst förbindelse med hvarandra. De förra
omhuldas ojämförligt mycket mer än de senare. För att fastslå detta
behöfver jag endast erinra om, att medan vid de förra den fysiska
utbildningen lämnas åt utbildade facklärare, vid de senare lärarne
själfva, som äro fullkomligt inkompetenta, få sköta densamma, eller
därom att skolläkareinstitutionen, som flere decennier arbetat vid våra
högre läroverk, vid folkskolan i regel saknas, och där den blifvit
införd, fortfarande står endast på experimentets stadium. Denna
olikhet måste bort så snart som möjligt. Skolorna måste i yttre
hänseenden likställas, och undervisningen organiskt sammanbindas, d. v. s.
den reform genomföras, som fått namn af »folkskolan som bottenskola».
Såsom en andra hufvudpunkt ber jag att få framhålla vikten af,
att barnet vid sitt inträde i skolan är medvetet om, att där endast
egen förmåga och egen flit kunna bereda det framgång och
erkännande, och att hvarken hemmet eller något annat där kan bereda
det någon särställning. Lärarne borde lägga sig vinn om att inprägla
detta i de unga elevernas sinnen och att ur skolan bortarbeta allt, som
kan väcka tankar i annan riktning till lifs. Ett felgrepp i detta
hänseende från skolans sida äro de meddelanden angående föräldrarnes
titlar och samhällsställning, som i en del skolkataloger och
redogörelser lämnas. Jag vet af egen erfarenhet, hur dylika meddelanden
äro i stånd till att bland barnen skapa kotteri- och klassanda, och på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
