Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6. September - Hvilken är kulturståndpunkten i alkoholfrågan? Af Ernst Liljedahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke sällan därmed indirekt förgiftar moralkänslan. Är nämligen
individen medveten om sin plikt att hålla sin personlighets alla goda
krafter i bästa möjliga skick för att rätt fylla sin sociala uppgift, då
måste ett handlingssätt, som ringaktar hälsans kraf, vara oetiskt. Den
sociala samkänslan vidgar sig till oss alla, så att äfven jag ansvarar
för dina handlingar, och därför känna sig absolutisterna principiellt
förhindrade till en programkompromiss. En annan sak är, att man
i praktiken glädes åt hvarje äfven det minsta framsteg i
nykterhets-vänlig riktning och gärna samverkar med moderatisterna, så långt det
gemensamma arbetsfältet sträcker sig.
Den populäraste invändningen mot absolutismen lyder så: hvarför
skola andra lida för suparenas skull, såsom fallet blir, om ett
rusdrycks-förbud genomföres? Denna invändning är numera den i sak svagaste,
fast den såsom fras är den starkaste makt, absolutismen har att
bekämpa. Så länge denna rörelse följer de medicinska och statistiska
anvisningarna, vetande att den skulle förlora sin nykterhet, därest den
lösgjorde sig från sanningen, behöfver den icke ändra sin utstakade
reforrnlinie. In i giftskåpet med gifternal är och förblir den sunda,
vetenskapligt genomandade absolutismens svar på ofvannämda fråga.
I enlighet med den optimism, som uppbär hvarje sedligt sträfvande,
hoppas afhållsrörelsens anhängare (nära 350,000 personer i Sverige)
att en gång komma i majoritet och få landets lagstiftning i sina händer.
Denna framtid är måhända ej så aflägsen. Människohjärtat tror på
sanningen som ögat på ljuset. Då nu alla tecken tyda på, att sanningen i
alkoholfrågan väsentligen tillhör absolutismen, så finnes, menar mången,
ingen anledning att inför en ideell lifsåskådning, som ger det goda och
sanna löfte om seger, vädja till deras fiende tvånget för att i
praktiken genomföra absolutismens idé. Och denna tanke är ju så tillvida
riktig som allt* tvång, hvilket ej kan betecknas som kulturtvång, är
förkastligt. Om en tillfällig riksdagsmajoritet, tack vare
nykterhets-vännernas påpasslighet vid de politiska valen, nu lyckades genomdrifva,
ett rusdrycksförbud, skulle den allmänna opinionen våldföras och en
farlig* reaktion mot absolutismen med all säkerhet bli följden. Först
när tidsstämningen är mogen, när begreppet allmänbildning bland sina
bestämningar äfven räknar kunskaper i alkoholfrågan, blir det tvång,
som ett rusdrycksförbud måste innebära för en del personer, ett
hälsosamt kulturtvång, liksom morfinförbudet nu är det. Lika visst som
statsintresset står öfver den enskildes, lika visst blir rusdrycksförbudet, ge-^
nomfördt på den nationella öfvertygelsens väg, berättigadt. Men där
stå vi tyvärr icke ännu. Och vi komma dit endast under tvänne
förutsättningar. Den första är att kampen mot dryckesseden allt mer
koncentrerar sina krafter i en sakkunnig och fosterländskt eldande
undervisning bland den skol- och värnpliktiga ungdomen. Vårt mål —
människornas och fäderneslandets sedliga frihet — är visserligen, liksom
alla stora mål, drömmarens fjärrbelägna, men därför får det icke
in-drömmas i oklara dimmor utan måste ställas klarlyst fram för de blifvande
vårdarna af vårt lands öde. Den »vuxna och förvuxna» generationen
är i allmänhet så invand i sitt själfbedrägeri angående alkoholnjut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
