Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8. November - Arbetarrörelsens organisationsform. Skola fackföreningarna vara partipolitiska? Af J. T. Johansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
något sträjkparti». Detta motiverades med att man ej skalle stöta
bort den lägre medelklassen från partiet genom några sträjkreglen
Under tiden växte emellertid fackförbundsidén så småningom.
En . del af de på de större platserna bildade fackföreningarna insågo
nödvändigheten att komma i förbindelse med föreningar inom samma fack
på andra orter. Så bildades järn- och metallarbetareförbundet 1888,
träarbetareförbundet 1889 o. s. v. Förbunden afsågo att sammansluta
de olika föreningarna inom samma fack eller industri till facklig
verksamhet och att för sådant ändamål söka bilda nya föreningar på
de orter där sådana ej funnos. Med förbunden infördes en mera
noggrann facklig organisation och öfvergicks inom dem från de
frivilliga insamlingarna till bestämda uttaxeringar vid sträjker och
lockouter. Med detta ökades naturligt fackföreningsrörelsens styrka,
samtidigt som dess verksamhet blef mera bestämd och för sitt
ändamål lämplig. Emellertid utvecklade sig ej alla förfcundsorganisationer
så fort. En del fackföreningar litade fortfarande — trots
förbunds-organisationens bildande — för facklig verksamhet till partiet. Dels
bildades ej så fort inom en del yrken förbund, utan ansågs partiet
nog som facklig samorgahisation, dels inneslöto förbunden, i all
synnerhet genom de nybildade afdelningarna, en del föreningar som
ej tillhörde partiet —- förbundet fordrade ju af dem endast ett
ingående på det fackliga program, förbundet satte upp. Af allt detta
uppstod kan man säga en organisatorisk oreda. Det hela verkade
menligt för de nu allt bättre organiserade förbunden, hvilkas
ekonomiska krafter blefvo splittrade.
Däraf leddes man till den tanken att bilda en samorganisation,
som förenade fackförbunden till i vissa fall för fackliga ändamål
gemensamt uppträdande och sammankallade för att besluta i denna
fråga kongressen 1898. Då man således stod i begrepp att bilda en
facklig landsortsorganisation af de nu betydligt fastare
förbundsorga-nisationerna, så var det lätt förutse att partiets sträjkhjälpverksamhet
skulle upphöra. Man fruktade därför från partiledarehåll — den af
Danielsson framförda tendensen från 1894 syntes nu ej till — att
fackföreningarna då skulle utgå ur partiet, hvarför från den sidan
kämpades för att förbunden i så måtto skulle i politiskt afseende vara
myndigheter öfver sina afdelningar, att om ej dessa en viss tid efter
förbundets anslutning till landsorganisationen äfven vore anslutna till
socialdemokratiska partiet, så skulle sådan förening ur
landsorganisationen uteslutas. Detta förslag drefs också igenom på kongressen,
och genom den diskussion, som beslutets genomdrifvande gaf
anledning till i tidningspressen som ock annorstädes, kommo arbetarna
själfva såväl som allmänheten att i långt högre grad än hittills varit
fallet lägga märke till arbetarerörelsens organisationsformer. Beslutet
kunde dock ej länge vidhållas, ty redan nästa kongress 1900 borttogs
denna bestämmelse. Därigenom blef sättet för fackföreningarnas
anslutning till partiet detsamma som rådde före 98 års kongress, d. v. s.
genom majoritetsbeslut inom hvar förening och utan vite af uteslutning
ur landsorganisationen, endast med den skilnad att fackföreningarna genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
