Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9. December - Social månadsrevy. Af Ernst Liljedahl - Tvångssocialismen - Staten som arbetsgifvare - Folkbad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sammankoppling af fackförenings
-väsendet och socialdemokratien? Ett
lossande af den onaturliga alliansen
skulle för visso varit ett kraftigt stöd
för en effektiv rösträttsreform. Nu
är arbetareklassen så upplyst, att dess
medlemmar böra kunna fritt välja sin
politiska lifsåskådning. Alla andra
samhällsklasser göra det, och då man
bygger på arbetarnas
»klassmedvetenhet» sträcker sig ingen logisk
förbindelse mellan den synpunkten och det
socialdemokratiska misstroendet till
våra arbetares mogenhet att själfva
kunna tänka rätt i sin politiska tro.
Rätt tänker den, som följer sin
öfvertygelse.
Fackföreningstanken är hela den
organiserade arbetarevärldens
tillhörighet, men den nationalekonomiska
teori, som, i mycket föråldrad, ännu
fasthålles af socialdemokratien, kan
ej vinna insteg hos alla tänkande
arbetare, och inom kroppsarbetarnas
krets tänkes mer än hvad den
socialdemokratiska partistyrelsen
tyckes förmoda. Arbetarnas opposition
mot tvångsanslutningen är ju ett
bevis härför.
e. . _ Till den svenska jäm-
arbatsniflaZ vägsstyrelsen har vår
arbetsgifvare. ny* c.ä vilmillister We.
string aflåtit en ganska märklig
skrifvelse, föranledd af de kända
missförhållanden, som rådt vid den
nyin vigda riksgränsbanans byggande.
Hr W. finner, att klagomålen berott
på det s. k. entreprenadsystemet,
som allt sedan 1886 härskat vid
järnvägsbyggnaders utförande i vårt land.
Enligt detta system har arbetet i
i särskilda delar upplåtits på
entreprenad åt s. k. arbetsförmän, hvilka
betraktas såsom själfständiga
arbetsgifvare. Därigenom har det af
staten anställda arbetsbefälet fått sin
verksamhet i hufvudsak inskränkt
till kontroll öfver arbetets behöriga
utförande. Däraf, yttrar
civilministern, synes åter hafva blifvit en
följd, att arbetsbefälet hvarken kan
utöfva tillbörlig uppsikt öfver
arbetarna eller så, som Önskligt vore,
tillgodose deras intressen, särskildt i
deras mellanhafvande med
arbetsförmännen. Med anledning häraf
infordrar hr W. järnvägsstyrelsens
yttrande i hvad mån en bättre
tingens ordning kan åstadkommas, och
ministern angifver däri vissa
be-hjärtansvärda synpunkter, som böra
tagas i tankarne, såsom anskaffande
af arbetarebostäder, underlättande af
lifsmedelstillförsel, beredande af
sjukvård och i öfrigt sådana fordringar,
hvilka kunna ställas på staten som
arbetsgifvare. Man må hoppas, att
denna civilministerns skrifvelse skall
vidga deras horisont, hvilka ännu ej
fattat, att staten bör vara en
mön-sterarbetsgifvare. Så har ännu ej
skett. Vi hafva i friskt minno
svält-systemet mot korpralerna sistlidne
sommar och järn vägsarbetarnas
umbäranden i Lappland m. m.
Samhällets
skyldig-roikbaa. hefc att befrämja ren_
lighet äfven å landsbygden står ej
klar för många af våra kommunala
myndigheter. Det är äfven
arbets-gifvarnas plikt att sörja för goda
badanordningar för sina arbetare,
och å våra mötesplatser böra de
militära myndigheterna uppfostra
ungdomen till renlighet. Så har i
sommar skett å Malmen,
lifgrenadier-regementenas mötesplats, där hvarje
värnpliktig erhållit ett badstubad
med dusch hvar tionde dag under
de fyra månader, mötet varat. I
städerna äro badförhållandena i
regeln bättre än på landsbygden, i
synnerhet inom folkskolorna. I
Stockholm serverades förra året ej mindre
än 136,138 skolbad och, enligt ett
intressant föredrag, som förste
läraren d:r Sven Nilsson, nyligen hållit
vid Hälsovårdsföreningens
sammankomst i Stockholm, skönjas de goda
verkningarna af baden allt tydligare
på barnen. Men för dem, som ännu
ej börjat skolan, är det sämre ställt,
i synnerhet i staden inom broarna,,
där ofta vatten saknas och svåra
bostadsförhållanden motarbeta
ren-lighetskänslan. Talaren föreslog, att
kommunen skulle taga fr&gan om
hand och inrätta lätt tillgängliga
badhus med billig afgift, ej
öfverstigan-de 10 öre. Saken hjälpes ej blott
med det stora projekterade
badpalatset i Vasastaden, ty verkliga
arbetarebad böra göras lika
tillgängliga och talrika som krogama, hvilka
bilda de mäktigaste hindren för
arbetsklassens humanisering. Särskildt
i de hus, som staden själf bygger
åt sina arbetare, böra bad inrättas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
