Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kooperativa Förbundets Småskrifter. V - Den kooperativa rörelsen i Finland. Af Hedvig Gebhard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppfostrande afsikter har det nybildade företaget motiverat sin anhållan
om statsbidrag till förvaltningskostnaderna.
En främling torde otvifvelaktigt vid genomögnandet af ofvanstående
öfversikt af arbetet för den kooperativa idéns genomförande och dess
hittills nådda resultat i Finland fråga sig: finnes då ingen kooperativ
rörelse bland stadsbefolkningen, finnas då inga konsumtions- och
produk-tionsföreningar i städerna, göres intet härför?
Vi måste säga, att härvid på ett tydligt sätt framträder i hvilken
mån bristen på ledning verkar hämmande på kooperationens utveckling
i städerna. Stadsbefolkningen är i de flesta länder den, bland hvilken
kooperationen först fattar rot. Den konservativare landtbefolkningen
brukar icke bilda avantgardet. Väl är också Finlands troligtvis äldsta
kooperativa förening den »Allmänna Konsumtionsföreningen» i Helsing-v
fors, hvilken existerar sedan ett tiotal år och har 6 butiker i olika delar
af staden. Dess utveckling har dock varit ganska långsam och
medlemsantalet torde f. n. v. icke öfverstiga 800. Varuomsättningen
var år 1901 256,000 mark, nettovinsten 16,500 mark, reservfonden
17,000 mark. Karaktäristiskt för det ofvanantydda är emellertid,
att denna förening i landets hufvudstad ända till senaste tid icke
vunnit efterföljare. Visserligen hafva under de senaste åren
föreningar i samma syfte här och där bildats, men tyvärr med rätt oklar
föreställning om hvad de kooperativa principerna innebära och vanligtvis
i form af mer eller mindre kapitalistiska handelsaktiebolag. Sedan den
nya lagen om andelsverksamhet utfärdats, tränger dock en renare
kooperativ rörelse fram äfven här och där bland stadsbefolkningen. Flera
på verklig kooperativ grund stående arbetarekonsumtionsföreningar ha
bildats — så i Åbo, Tammerfors, Uleåborg, Tavastehus, Joensuu,
medan frågan är under debatt bland Helsingfors’ arbetare — och
de hafva visat sig hafva en raskt tillväxande omsättning. Också
en och annan produktionsförening har inregistrerats, den första var en
produktionsförening af stenarbetare. Detta allt är tillsvidare endast
enstaka lifsyttringar af en rörelse, som utan tvifvel också hos oss inom
några år skall växa stark. Att så är fallet framgår t. ex. af det stora
antal ansökningar om ledning vid upprättandet af stadgar för
konsumtionsföreningar bland stadsarbetare, jämvägsbetjänte o. d., som till
Sällskapet Pellervo inkommit, Oaktadt kändt är att detsamma begränsat
sin verksamhet till landtbefolkningen. Att så är fallet framgår äfven
af det intresse universitetsungdomen visar den kooperativa rörelsen och
af hvilket denna helt säkert i framtiden, då studenterna såsom utbildade
medborgare spridas öfver landet, skall komma att draga nytta. Såsom
ett synligt bevis på detta studenternas kooperativa intresse kan
nämnas den plan, som studenterna i Helsingfors f. n. söka
genomföra, nämligen att åt sig upprätta en kooperativ matservering.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
