- Project Runeberg -  Social Tidskrift / 1903 /
42

(1901-1917)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

åbor sitta nog också utan några som helst arrendeafgälder på
bolags-hemmanen, då dessa äro aflägset belägna och mindre gifvande *).

Åbon har gifvetvis vissa förpliktelser till bolaget utom dem att
vårda den egendom, som är honom anförtrodd. Han skall sålunda
i första hand utföra det arbete med skogsutdrifning och annat, som
bolaget kan hafva att erbjuda honom. Endast om sådant arbete
tillfälligtvis icke finnes, äger han att hos annan arbetsgifvare söka
arbetsförtjänst, där han kan äga tid öfrig till sådan.

Någon bestämmelse om viss uppsägningstid förekommer vanligen
icke .mellan åbon och bolaget. I regeln gäller aftalet för åbons lifstid,
dock att han är oförhindrad att afträda från åboskapet, om han icke
längre kan finna sig däri. Sällan förekommer att en åbo af bolaget
fördrifves från hemmanet, därest inga särskilda orsaker förelupit såsom
oredlighet eller ett oordentligt lefnadssätt o. d.

Bolagsåbons ekonotniska förhållanden äro för det mesta mycket
torftiga. Den, som själf sålt sina hemman och sedermera sitter kvar
därå såsom åbo, reder sig ju tämligen bra, så länge något finnes
kvar af köpeskillingen. Men de, som i andra eller tredje led sitta
som åbor och icke äga något ärfdt kapital, äro i regeln fattiga. Ja,
en stor del hafva råkat i ett sådant armod, att de till och med måst
lämna lösöreköp till bolaget på allt sitt bohag. Sådana köp hör man
icke sällan uppläsas i kyrkorna. Då åbon sålunda är utblottad på
allt, icke äger en ko i ladugården eller en häst i stallet, ja, icke ens
eni stol eller ett bord inne i huset, utan allt är bolagets, så börjar
•han helt naturligt känna sitt beroende trycka sig och blir slö och
likgiltig. Han känner sin underlägsenhet under sin granne, bonden,
sotn ännu bär hufvudet högt. Ingen talan har han heller i offentliga
angelägenheter. Hans namn finnes icke i kommunens fyrktalslängd.
Det är bolaget, som vid stämmorna förer hemmanets talan, och
åbon-arrendatorn . existerar icke där.

Vid sidan af bolagsåbon tar sig den själfägaride skogsbonden ut
som en riktig magnat. Äfven om han saknar annan förmögenhet än
sitt hemman, kan han dock kallas välbergad. Han har nämligen att
påräkna en säker inkomst af sin skog, hvarigenom han äger ett
verksamt stöd för sitt jordbruk och en hjälpkälla för sin ekonomi. Någon
egentlig fara för godtycklig skogssköfling å bondehemmanen i öfre
Norrland finnes icke heller. Den s. k. dimensionslagen, hvarigenom
afverkning till annat än husbehof af undermåligt virke är förbjuden,
verkar i det afseendet hämmande. I lappmarken äro dessutom
hemmanen underkastade utsyningstvång, d. v. s. ingen skog får afverkas,
innan den först blifvit utstämplad af vederbörande revirförvaltare.
Härigenom blir en verklig rationell hushållning med skogen äfven på
enskildas hemman möjlig.

A) Icke sällan måste dock åbon vid sitt tillträde öfvertaga sin företrädare i
• åboskapet såsom förgångshjon till försörjning, hvilket naturligtvis blir för honom
mycket betungande.

»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 4 15:56:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/soctids/1903/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free