Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För hvar och en, som betraktar saken med oförvilladt omdöme,
är det en klar sak, att trävarubolagens jordförvärf i öfre Norrland
innebär en fara för denna landsända, om det får ohejdadt fortgå som
hittills. Där skapas nämligen ett åboproletariat, som genom sitt armod
blir för landet en börda, och som med tiden jämväl kan blifva ett
oroligt element. Däruppe vid gränsen mot en mäktig granne har
Sverige behof af att äga en fosterländskt sinnad befolkning, som i
farans stund är att lita på. Men hvem borgar för att icke
fosterlandskärleken snart förkolnar hos en befolkning, som icke längre genom
äganderättens band är bunden vid den svenska torfvan. Faran däraf
kan vara så mycket större, som en afsevärd del af inbyggarna i det
nordligaste Norrland genom språk och seder äga större
beröringspunkter med vår granne i öster än med oss.
Dessutom är det äfven från nationalekonomisk synpunkt allt annat
än hälsosamt, att trävaruhandteringen utbreder sig på bekostnad af
jordbruket, som dock är och förblir modernäringen, emedan det är
den näring som mest direkt tillgodoser människans behof och hvars
källor aldrig utsina.
Trävaruindustrien liksom all annan industri är visserligen i och
för sig någonting godt och nödvändigt. Ingen är väl så bornerad
bo-lagsfiende, att han icke erkänner, att bolagen genom sin industriella
verksamhet varit och äro till stort gagn för landet. Men det är absolut
nödvändigt att bevara de rätta proportionerna mellan industrien och
jordbruket. Industrien är ingalunda mäktig att ensam frambringa en
fortgående och för all framtid bestående utveckling däruppe i
ödebygderna. Jag har visserligen förut framhållit, hurusom industrien
uuder de senaste decennierna framkallat ett lifligt uppsving och en
rask tillväxt af folkmängden i öfre Norrland. Men denna utveckling
har varit ytterst ojämn. En hel del befolkningscentra hafva uppstått
här och där, men landet i sin helhet med sina kolossala vidder och
oöfverskådligt rika odlingsmöjligheter, företer ännu nästan samma
ödslighet som för 50 år sedan. Betecknande är ock, att under det
folkmängden i Norrbottens län de senaste 50 åren ökats med 159
proc,, nötkreatursstocken samtidigt ökats med blott 38 proc. Det
finnes intet annat medel att uppnå rättelse i denna disproportion än
genom ett energiskt arbete för häfdande af jordbruket och dess
utveckling i öfre Norrland. Det är äfven för industrien själf
nödvändigt att så sker. Antag att utvecklingen fortgår i samma riktning som
hittills ytterligare någon tid. Hvarifrån skall den industriidkande
befolkningen till sist få sitt behof fyldt af ladugårdsprodukter, framför
allt af mjölk? Redan nu är det mycket svårt med den saken och
värre blir det för hvarje år. Vid grufsamhällena i Norrbotten är det
hårdt när omöjligt att få en enda tår färsk sötmjölk. Det är därför
hög tid för dem, som hafva i sin makt att något uträtta, att börja
med allvar tänka på hvad som kan göras för att skydda och
upphjälpa jordbruket i dessa trakter. Finnes intet jordbruk, kommer
industrien så att säga att hänga i luften. Den är nämligen i saknad af
sitt naturliga underlag och stöd. Jordbruket kan för öfrigt en gång,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
