Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
såsom hr Lindhagen uttryckt sig, vara godt att hafva att »falla tillbaka
på», då industrien tilläfventyrs spelat ut sin glansroll.
Det är nu emellertid hufvudsakligen endast trävaruindustrien, som
hotar att förkväfva jordbruket. Detta sker förnämligast därigenom, att
den slår under sig jorden för att använda den till helt andra syften
än jordbrukets upphjälpande. Men det sker ock därigenom, att den
girigt uppslukar de rika intäkter den får ur skogarna, utan att låta
dessa i någon form komma den ort till godo, hvarifrån de äro
hämtade. Därigenom frånhändes jordbruket i skogsbyggderna sina
naturliga hjälpkällor, och måste stanna i sin utveckling och tyna af.
Trävaruindustrien borde alldeles icke hafva af nöden, att jordbruket
undantränges för dess skull. Talet om att den behöfver vara ägare
till skogen och den mark denna växer på, för att ej riskera
undergång, är väl ändå tämligen öfverdrifvet. Ingen tviflar väl allvarligt
därpå, att trävaruindustrien mycket väl kan existera äfven, om
skogsmarken förblir i den enskildes ägo; ty själfva skogen står ju i alla
händelser bolagen till buds.
Men finnes det väl några föliitsättningar för etl jordbmk i dessa
1 nordligt belägna trakter att bära sigr
Därpå svaras utan tvekan, att sådana finnas. Vid detta svar måste
dock fästas 3:ne förbehåll: pro primo att jordbruket äger något stöd
af skogen, pro secutido att det icke tränges inom en allt för trång ram,
utan lämnas fritt tillfälle att utvidga sig genom tillvaratagande af
befintliga odlingsmöjligheter, pro tertio att det icke hålles isoleradt genom
brist på kommunikationer. Något egentligt åkerbruk kan man
visserligen icke påräkna i skogsbyggderna. Men hö och grönfoder kan
med mycket god framgång odlas ända upp under fjällen. Och det
är just detta som är värdefullt på en trakt, där ladugårdsprodukterna
röna stor efterfrågan. Odlingsmarker saknas icke. Det finnes en nästan
obegränsad tillgång på sådana, hvilka ligga och vänta på odlarens
spade och plog. Men det är ej nog med att de finnas, de måste
ock vara upplåtna för dem, som vilja bryta byggd. Och därjämte
är det nödvändigt, att befolkningen lär sig de rätta metoderna för
jordbrukets bedrifvande. Det ligger dock utom uppgiften för denna
framställning att diskutéra den frågan.
Vådorna af trävarubolagens fortgående jordförvärf hafva redan
länge varit uppmärksammade. Man har sökt genom många förslag
råda bot för det onda. I lagstiftningen har det dock till dato stannat
vid den s. k. ägostyckningslagen af år 1896. Denna lag vill visserligen
icke sätta någon damm för bolagens jordförvärf, men den har till syfte
att reglera sakerna så, att både jordbruket och trävaruhandteringen
skola kunna bestå och utveckla sig sida vid sida. Den medgifver
nämligen, att den till jordbruk använda jorden å ett hemman får utstyckas
från skogsmarken, så att hvardera kommer att utgöra en särskild lott
med åsatt mantal. Därigenom afses å ena sidan att befria bolagen
från jordbruket, ’ som ligger utom deras uppgifter, och därför måste
vara en tunga för dem, samt å andra sidan att bevara en själfägande
jordbrukarebefolkning och sålunda rädda bönderna från att sjunka ned
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
