Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om upplagsplats eller dylikt. Skulle en sådan lag antagas, vore vägen
afstängd för bolagen till ytterligare hemmansförvärf, och den jord, som
fortfarande är i böndernas ägo, skulle för framtiden vara räddad åt
den enskilde. De som satt sig rätt in i förhållandena och fått en
omedelbart förnimmelse af de vådor, som den hittillsvarande
utvecklin-på detta område för med sig, hafva icke häller kunnat annat än skänka
hr Lindhagens motion sina varma sympatier. Man må blott erinra
sig de enstämmiga uttalanden, som af allmogemöten och andra
menigheter från alla håll i Norrland och Dalarne afgifvits till förmån för
densamma. Emellertid har den äfven från vissa håll rönt starkt
motstånd. Särskildt synas juristerna hysa betänkligheter mot den af hr
Lindhagen föreslagna lagen, emedan den skulle strida mot hittills följda
rättsprinciper. Huru därmed kan förhålla sig, lämnar jag därhän, men
skälet synes i alla händelser vara af allt för formel natur, för att i en
så viktig sak verka afgörande. Det enda verkliga sakskäl som anförts
mot den föreslagna lagen är det, att bonden genom densamma skulle
bli förhindrad att sälja sin egendom till den som kan och vill betala
bäst därför. Denna invändning kan ju hafva något fog för sig. Men
då det är bättre och lyckligare för bonden själf och för landet, att
han har kvar sitt hemman än att han säljer det, om än så fördelaktigt,
och han icke själf inser detta, så behöfver han komma under
förmyndare. Såväl hans eget som det allmännas bästa kräfver det. Det är
däri tanken på begränsning af hans handlingsfrihet i detta stycke äger
sitt berättigande.
Af alla tecken att döma har dock hr Lindhagens förslag föga
utsikter att varda antaget. Den s. k. Norrlandskommittén har nu saken
om hand. Man vet ju ej, hvad denna kan komma med för uppslag
i frågan. Men i alla händelser torde den komma att modifiera hr
Lindhagens förslag väsentligen. Från statsministerbänken afgafs ock vid
förra riksdagen den förklaringen, att regeringens medverkan ej vore att
påräkna för andra än positiva förslag till jordbrukets upphjälpande.
Sedan dess har visserligen regeringsskifte inträffat. Men det är föga
sannolikt, att den nuvarande statsministern desavouerar sin företrädare
härutinnan. Därjämte har man att räkna med riksdagens första
kammare, som ingalunda är gynnsamt stämd för förbudslagstiftning. Något
måste i alla händelser göras för tryggandet af en själfständig
bondeklass, och detta icke minst i öfre Norrland, emedan det vore en
verklig riksolycka, om denna skulle tyna af och dö ut. Om nu en direkt
förbudslagstiftning icke har några utsikter att vinna anslutning af de
lagstiftande myndigheterna, så måste man se sig om efter andra
utvägar att nå det mål man eftersträfvar. Det torde icke häller vara
omöjligt att finna sådana, hvilka kunde vara egnade att hos
vederbörande väcka mindre betänkligheter än förbudslagstiftningen.
Jag tillåter mig här i all korthet framställa mina tankar i detta
afseende. Tvänne grundsatser böra, enligt mitt förmenande, framför
andra tagas till utgångspunkt för en eventuell skyddslagstiftning i
be-berörda syfte, nämligen: i :o att göra bonden mindre benägen att sälja,
sitt hemman, 2:0 att göra hemmanen mindre begärliga för bolagen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
