Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inne med en fjärde möjlighet, nämligen arbetareföreläsningskatedern.
Men skall den sistnämnda skolan blifva effektiv som uppfostrare i
talarekonst, så måste vi i förhållande till denna uppställa samma
fordringar, som i genomsnitt äro genomförda vid de tre förstnämnda.
Man vill numera icke gärna, att en modern predikant skall följa något
koncept, eller att en riksdagsman skall stå och läsa från papperet, icke
heller att en folkhögskolelärare skall hafva sitt föredrag skrifvet. Vi
måste också uppställa som ett allvarligt önskemål, att våra framtida
vetenskapliga folkföreläsare emancipera sig från bundenheten vid den
skriftliga affattningen af sina föredrag. Till dess få vi åtnöja oss med
det bästa vi kunna få.
Det kunde nu tyckas som om härmed sagts nog till
karakteristiken af en god vetenskaplig folkföreläsare. Men för min del önskar
jag tillfoga ännu en fordran, som är af mera etisk än intellektuell
natur. En folkföreläsare bör älska folkbildningsarbetet och om
möjligt äga något, som kan sätta honom i personlig rapport med sitt
publikum. Det får icke vara någon kinesisk mandarinskärm mellan
honom och åhörarne. Han skall vara andligen med och midt ibland
dem. Han bör vara mindre den undervisande läraren än den forskande
brödren, som tillsamman med sin publik lefver sig in i det ämne han
framställer för densamma.
Hur lyckligt är det icke, om föreläsaren kan så tolka ämnet, att
åhöraren känner, då han lämnar salen: “detta är icke blott intressant i
och för sig, det är intressant äfven för mig.u Aldrig är intresset
större för en företeelse, än när man själf är på något sätt medspelande
eller medintressent. Hvarje ämne, om också renons på all vetenskap,
kan göras abstrakt och falla utom vår egentliga personlighet. Å andra
sidan gifves det intet tema så vetenskapligt, att det icke på något sätt
kan referera sig till oss själfva, blott framställaren förstår konsten att
taga ut den andel vi äga i det och räcka oss den. Därför är det
synnerligen viktigt, att folkföreläsaren ej blott tolkar den vetenskapliga
gången af en viss forskning samt dess säkraste och sista resultat.
Han bör äfven söka utreda, hvilken betydelse allt detta spelar för
lifvet, för den mänskliga odlingen, vare sig i det hela eller för vissa
samhällsinrättningar eller kategorier — ja, hvad äfven den enskilde
för sin speciella räkning möjligen kan draga för fördel af att studera
och tillämpa på sina förhållanden eller sitt lif hvad som framställts.
Man har ännu icke kommit rätt under fund med, att
folkföreläsningar ej ensamt eller ens i första hand äro till för att meddela
kunskaper — så viktiga dessa än äro — utan framför allt för att verka
väckande och uppfostrande.
Arbetareföreläsningarna äro i själfva verket blott en parallel till
hvad folkhögskolorna äro för landsbygden. Studerar man nu de
sistnämnda öfverallt hos oss, men i synnerhet i Danmark, så finna vi, i
hvilken hög grad folkuppfostran varit och är den förhärskande
grundtanken, och hur angelägen man varit att till lärare erhålla ej blott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
