Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kan de unges kamp för celibatet segerkrönas, och deras inträde en
gång i äktenskapet ske med ofläckad ära.
Ett problem kan icke lösas utanför det område, där det existerar.
Utanför Eros domän löses alltså ej sedlighetsfrågan. Med andra ord:
den yngling, som icke inom sig bär idealbilden af en ren och god
kvinna, undfår ingen klar blick på det erotiska och kommer svårligen
oskadd ur de sedlighetskampens många fäjder, som vänta hvarje
ung man. Den idealistiska erotikens bärande grund är den, att en
’ man är till för en kvinna och att blott på paridéns “fullkomnen eder"
bör släktidéns “föröken eder" uppbyggas. Att räckor af generationer
slumra i vårt blod är en sublim skapartanke, som icke blir moralisk
verklighet förr än man och kvinna betrakta sig som hvarandras vägar
upp till det sedliga idealet. De äro till för att etiskt liksom estetiskt
komplettera hvarandra.
Många äro meningarne om problemet man och kvinna, det sociala
lifvets viktigaste problem. De äro i mycket vidt skilda dessa meningar
- och torde kunna sammanföras i fyra hufvudgrupper: bohémen,
“radikalismen" (Ellen Key), pietismen och idealismen. För ett organiskt
fullföljande af denna artikelserie är det dock endast behöfligt att
skärskåda bohémen och idealismen.
Bohémen har väsentligen tre rötter: den lössläppta
njutningslystnaden, som vill polygami; obekantskap med läkarevetenskapen, som
klart bevisat att ett kyskt lif är hälsa, samt en nära till hands liggande
slutledning ur den mörka filosofis premisser, hvilken särskildt Edvard
von Hartmann utvecklat i sin lära om könskärleken, fast han icke
predikat någon lössläppt sinnlighet.
Den sinnliga njutningen är ett ögonblicksvärde, odugligt som
bärare af en lifsduglig erotik. Sänker eroti^ern sin känsla till det
sensuella planet, så frestas han af den falskt benämnda “fria kärleken"
— den hårdast slafbundna af laster — till personlighetens råaste
själf-stympning och brandrödaste skam. Blott den kärlek är fri och skön,
som kan försaka lika heroiskt som den kan älska varmt.
I sitt stora verk “Det omedvetnas filosofi" har Hartmann, den
moderna pessimismens vältaligaste ande, Schopenhauers andlige arfvinge,
framlagt sina “spekulativa resultat, vunna genom
induktivnaturveten-skaplig metod “ angående världsprocessens väsen. Det är en 26-årig
mästares verk, mycket prisadt och mycket begabbadt, hvilket gått
en bred kungsväg till den bildade världens yttersta gränser. Det
är filosofien om alltings illusion, om individens och släktets
själfbe-drägeri. Människan är en af den omedvetna världsviljan genomandad
varelse, ett uttryck af dess blinda afsikter liksom rägnbågen af
solstrålarna. Sluttanken i Hartmanns spekulation, sådan den föreligger i
“Det omedvetnas filosofi", är den, att “allt i den bestående världen är
inrättadt på det visaste och bästa sätt, och att den kan anses som den
bästa af alla möjliga, men att den icke förty är alltigenom eländig och sämre
än alldeles ingen “. Lyckan ligger i stenriket — det blir summan af den
tyske pessimistens vishet.
Den alltid intressante filosofens syn på könsgåtan är i släkt med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
