Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till införande af dylika institutioner, som dessförinnan gjorts, hade
strandat på arbetsgifvarnas betänkligheter mot att erkänna
arbetare-organisationerna såsom jämbördiga förhandlande parter. Och samma
betänklighet medverkade till, att ända till 1896 års lag alla försök att
i lagstiftningsväg underlätta de enskilda uppgörelserna stannade på
papperet. Likväl är England förgångslandet. I Frankrike — där de
industriella r<i*#stvisterna mellan arbetare och arbetsgifvare varit föremål
för särskildt processuellt förfarande ända sedan början af förra
århundradet — vunno fackföreningarna rättsligt erkännande först 1884,
och om än dessförinnan arbetsgifvarna där och hvar sett sig nödsakade
att förhandla med dem, fingo dessa underhandlingar likväl icke förrän
på 1890-talet den karaktär, att ur dem kunde framgå några fasta
för-likningsinstitutioner. Lagstiftningens inskridande på intressetvisternas
område daterar sig först från 1892, och egentligen är det med
Mille-rands arbetsråd af år 1900, som den industriella konstitutionalismen
kan sägas ha vunnit fullt fäste i Frankrike. I Tyskland lära redan
1870 ett tiotal på enskildt initiativ tillkomna förlikningsnämder hafva
varit i verksamhet och sedan 1890 fungera distriktvis inrättade
industridomstolar såsom förlikningsnämder, men deras verksamhet i denna
egenskap har icke varit särdeles omfattande. Af större
industrikonstitu-tionell betydelse äro vissa af de arbetareutskott, som redan på
1860-talet började upprättas inom en del grenar och öfverlägga med
arbets-gifvama om arbetsaftalet, öfverenskomma om fabriksordningens lydelse,
förvalta välfärdsinrättningarna och fatta själfständiga beslut i alla frågor,
som röra förhållandet till arbetsgifvaren eller arbetarnas välbefinnande.
Men den industrikonstitutionella tyngdpunkten ligger naturligtvis i
Tyskland liksom annorstädes i de förhandlingar, som föras mellan arbetarnas
fackföreningar å ena sidan och arbetsgifvarna eller deras organisationer
på den andra. I Danmark — där frågan om fabriksdomstolar till
behandling af rättstvister, för hvilka ända sedan slutet af 1700-talet funnits
s. k. förlikningskommittéer, debatterats allt sedan 1850-talet och på
1890-talet fick ny aktualitet genom det af landstinget likväl
undanskjutna Bramsenska förslaget om “arbetsrätter" med befogenhet äfven
såsom “enighetskamrar“ — funnos då inom flera fack privata
förlikningsnämder och öfverenskommelser, att strejk eller lockout icke finge
äga rum, innan förlikning försökts. 1896 träffades mellan
arbetsgifvare-föreningen å ena sidan samt fackförbunden å den andra efter en större
arbetskonflikt uppgörelse om former för slitande af eventuella tvister,
en uppgörelse, som efter den stora lockouten i byggnadsyrkena 1899
omsattes i en ny öfverenskommelse med tillgodogörande af senast
vunna erfarenheter.
I Sverige har på lagstiftningens område hittills intet åtgjorts ifråga
om medling i arbetstvister, ehuru förslag därom sedan slutet af
1880-talet, då hr Richard Gustafsson väckte sin motion om lagstadgade
skiljedomstolar, vid flera tillfällen förelegat. Efter att i början af
1890-talet ha ställt sig alldeles afvisande till de framställningar, som i liknande
syfte gjordes af hr Ernst Beckman, läto kamrarna 1899 i anledning af
motioner af hrr David Bergström, Göthberg m. fl. förmå sig att begära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
