Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den gängse klagan öfver de många skilsmässorna i våra dagar
härrör nog mycket af en formalitetsdyrkan, som tror att ett äktenskap
är godt — bara det icke upplöses. Det är den gamla tron på de
“gamla äktenskapen “. Det kan vara skäl att upprepa de ord, som den
store sedlighetskämpen Björnsson för ett par år sedan skref om de
gamla äktenskapen: “De förde sällan till ^skilsmässa, men de förde
till hugg och slag, ofta till mord, mycket ofta till otrohet på krogarna,
dryckenskap, trälsinne, hyckleri, med dåligt föredöme för barnen."
Angående den norska landsbyggden, som nog i denna sak är lik den
svenska, yttrade han: “På landet känner man hvarandra bättre, innan
man stiftar äktenskap, så att där framställer sig krafvet på skilsmässa
ej häller så ofta. Än vidare kufvas driftlifvet af jämt arbete och
upphetsningarna äro färre. Men likväl: procenten af oädla äktenskap på
landsbygden, äktenskap utan hjärteförhållande, utan meningsutbyte,
alltså utan samlif, äktenskap, hvari det otroliga tåles — den procenten
är större än de flesta tro*. Ernst Liljedahi
Egnahemsstudier.
II. Stockholms egnahemsfråga.
Visserligen har man i vårt land blifvit tämligen van att få till
lifs officiella kommittéförslag, som ur sociala synpunkter äro betänkliga
och farliga — detta närmast beroende på kommittéernas oegentliga
sammansättning. Men ingen hade väl kunnat ana, att det skulle kunna
gå för sig, att anno 1903, under en vaknande social tidsströmning och
under den mest skriande bostadsnöd, presentera ett “betänkande" sådant
som det af den s. k. “Djurgårdskommittén" nyligen publicerade.
“Hvad är det nu fråga om?" hör jag någon utropa. Jo
ingenting mindre än att förfuska den stora framtidsplanen att med
Stockholms stad införlifva hela norra Djurgården, eller ett område som är
lika stort som Norrmalm och Södermalm tillsammantagna, och som
afser att skapa bostadsmark för omkring en half million människor.
Enhvar kan lätt förstå, att denna fråga är viktig — ja så viktig,
att väl ingen därmed jämförlig bostadsfråga skall föreläggas
hufvud-staden under detta århundrade. Med synnerligt stor omsorg, med
öfvervägande af alla synpunkter bör naturligtvis denna fråga behandlas.
Framför allt bör man se till att de sociala synpunkterna beaktas och
söka att af det "nya Stockholm" skapa ett såvidt möjligt
idealsamhälle, hvad byggnadsplan och byggnadssätt beträffar.
Har nu kommittén beaktat dessa synpunkter? Nej, den har haft
för sina ögon blott ett enda mål, en enda stor uppgift: att skaffa
staten största möjliga ekonomiska utbyte. Pengar och åter pengar,
det är det allt beherskande lösensordet för den kungliga kommittén.
Genom en fantastisk beräkning har kommittén kommit fram till det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
