Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samhällets bottenlager att uppstiga till högre lefnadsbanor, är ej gödt
att säga. Hvad han härom yttrar, är ganska oklart. Å ena sidan kan
han naturligtvis ej vara blind för att det är “den starka uppåtgående
strömmen uti det svenska samhället”, sofn hittills räddat detta från
stagnation och degeneration; härom vittnar bland annat hans stora
intressanta verk "Sveriges adel*. Men å andra sidan tyckes han anse det
klokt och statsmannamässigt, att man nu söker hämma ifrågavarande
strömning, enär den efter hans mening är allt för stark.
På denna punkt är professor Fahlfeeck tydligen en afgjord
motståndare till. den demokratiska andan och den skolorganisation, som
demokratiens män i enlighet med sina grundsatser måste yrka. Då
det gäller att bedöma den uppåtsträfvande samhällsrörelsens nytta eller
skada, fäster han sig uteslutande vid dess omfattning eller kvantitet;
de åter se i främsta rummet på dess art eller kvalitet. Han säger: i
de ledande samhällsklasserna får man för all del icke släppa upp för
många. De åter säga: i nämda klasser borde man endast ha sådana,
som genom naturanlagen äro därtill ämnade och sålunda där befinna
sig på sin rätta plats. Han är principiellt nöjd med den för
närvarande rådande klyfningen af vårt undervisningssystem i två socialt skilda
skolarter, läroverk och folkskola, enär den är ägnad att kvarhålla de
högre samhäBsklassemas barn inom de öfre lagren och de lägre
samhällsklassernas inom de undre. Demokratiens män däremot måste sträfva
att utjämna denna klyfta och att efter hand låta vårt offentliga
undervisningsväsen utveckla sig till ett organiskt helt med folkskolan som
bottenskola. För dem gäller det icke att bygga konstlade dammar mot
den sociala omsättningens okufliga ström men väl att med tjänliga
me-dal söka leda denna ström i sådana banor, att såväl den enskildes som
samhällets välfärd därigenom i möjligaste mån främjas.
Alldeles oberoende af politiska meningsskiljaktigheter för stunden,
synes det böra ligga i öppen dag, att den nuvarande splittrade
skolorganisationen omöjligen kan ha framtiden för sig. Den söker att hålla
nere hvad som enligt sin natur bör stiga upp och att hålla uppe hvad
som enligt sin natur måste stiga ned. Den är på grund häraf i själfva
verket oförenlig med alla samhällsklassers välförstådda intresse, de
bemedlades lika väl som de obemedlades.
Som hvar och en vet, sker naturgåfvornas fördelning icke efter
yttre, socialt-ekonomiska grunder. Bland de obemedlades barn finnas
en del (de ojämförligen flesta), som af naturen ligga åt kroppsarbete,
andra, som af naturen ligga åt studier. För de senare borde
gifvet-vis efter folkskolans genomgående finnas tillfälle att fortgå på
studievägen och sålunda komma upp till de lefnadsbanor, för hvilka anlagen
göra dem passande. Men härför lämpar sig icke vårt nuvarande
skolsystem. Efter folkskolans genomgående finnes nämligen ingen
fortsättning med fria utsikter till olika banor. Äfven om ett fattigt barn är
aldrig så begåfvadt, tvingas det i regeln redan af denna omständighet
att vid 13 års ålder upphöra med sin skolgång och för lifvet stanna
inom det samhällslager, där det blifvit födt. Lika galet, ehuru på
motsatt sätt, förhåller det sig med de bemedlades barn. Bland dem fin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
