Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Medel till bostadsbristens afhjälpande.
Kommittén yttrar till en början, att anledningarna till de nu rådande
olägenheterna, bostadsbristen och de höga hyrorna, förvisso äro
mångahanda, men en af de viktigaste utan tvifvel det höga pris stadstomtema
för närvarande äga. ökad tillgång på sådana tomter skulle därför
gifvetvis i sin mån medverka till gynsamma bostadsförhållanden, och
därför kunde utan tvifvel städerna själfva kraftigt bidraga till ernåendet
af detta mål, då just städerna i många fall torde vara de största
tomt-ägarna. Kommittén erinrar om 1874 års byggnadsstadga för rikets städer,
hvilken ålägger dessa att själfva genomföra sina stadsplaner och alltså
nödgar dem att för detta ändamål i god tid uppköpa fastigheter, som
för blifvande gatureglering kunna behöfvas, på de{ att förvärfvandet af
dessa icke framdeles skulle komma att kräfva alltför stora kostnader.
Städerna ha därför kommit att sitta inne med betydande jordområden,
i allmänhet utan användbarhet för något direkt stadsändamål.
Om staden kunde bibehålla äganderätten till marken, men denna
ändock af enskilda bebyggas, vore säkerligen en utväg funnen att
minska de ofvan antydda olägenheterna i bostadsförhållandena. Första
steget mot detta mål skulle vara att åstadkomma en lagstiftning, hvilken
först och främst medgåfve en till tiden betydligt mera utsträckt
nyttjanderätt till stadsjord än nu och vidare ålade jordägaren att, om likväl
af någon anledning upplåtelsen måste upphöra tidigare än aftalet var,
lämna lösen för de å marken uppförda byggnaderna. Vidare måste
byggnaden och nyttjanderätten också kunna vara föremål för inteckning.
Den tyska warfsbyggnadsrättenM.
Med införandet af en dylik lagstiftning hade man närmat sig den
nya tyska civillagens stadganden om arfsbyggnadsrätt. Detta
rättsinstitut består af den förytterliga och ärftliga rätten att på eller under ytan
af annans mark ha byggnadshus, minnesmärke, bro, järnväg,
vattenledning, gaslédning o. d. Rätten kan äfven afse begagnandet af en för
byggnaden icke erforderlig del af marken, om detta begagnande länder
användningen af själfva byggnaden till fördel. Däremot får den å andra
sidan icke inskränka sig till att endast afse en del af en byggnad, t. ex.
en våning. Rätten uppkommer genom frivillig öfverenskommelse
mellan jordägaren och den blifvande förvärfvaren af rätten, den
“arfsbygg-nadsberättigade*. 1 aftalet kan ingå visst villkor för rättens upphörande
eller en tidsbegränsning för dess varaktighet; äro sådana restriktioner
icke gjorda, gäller rätten för alltid.
Om byggnad redan vid upplåtelsen finnes å marken, tillhör den
jordägaren, uppföres byggnad åter af den arfsbyggnadsberättigade,
tillhör den honom, han kan sålunda fritt förfoga öfver densamma, efter
behag ändra, rifva, återuppföra den.
Kommittén utvecklar härefter åtskilliga punkter, som äro att beakta
vid tillämpning af arfsbyggnadsrätten, samt lämnar i en till utlåtandet
hörande bilaga intressanta exempel på detta rättsinstituts tillämpning.
Kommittén tilltror sig ej att afgöra, om en fullständig efterbildning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
