Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mr det att människorna icke förstå talet om hela den, icke i siffror
bevisbara, lifshämning, som äger samma orsak!
Från alla håll hämtar man stöd för äktenskapets samhällsvärde,
äfven från statistikens. Man radar upp siffror, som intyga att
dödligheten — genom sjukdom eller själfmord — liksom att äfven brott och
dryckenskap äro större bland ogifta än gifta; att barnadödligheten liksom
brottsligheten visa sig större bland de utom än inom äktenskap födda.
Mot kärleken åter anför man de skilsmessor, själfmord och brott den
föranleder. Men man har försummat statistiken öfver alla dem, som
blifvit ogifta eller sjÄfmördare eller brottslingar eller vansinniga eller
föräldrar till olagliga barn emedan samhällsförhållandena eller föräldrars
fördom hindrat kärleksäktenskapet; emedan endera parten frivilligt eller
tvungen svikit kärleken för rikedomen eller “plikten" eller “andras
lycka“!
Visserligen medger man i ett eller annat enstaka fall att styrka
och seger för den ene, nedgång eller undergång för*den andre stått i
samband med erotisk lycka eller olycka. Men hvem besinnar all den
energi, som inom hvarje folk går förlorad genom att flertalet nödgas
spilla dag efter dag, år efter år, under ett slött uthärdande af eller under
hemlig strid mot erotiska lifshämningar? Hvem beräknar alla de
half-gångna verk, de från början afkortade eller i sin utveckling hämmade eller
i förtid utslitna krafter, hvilkas förnyelse blir ofullständig, hvilkas syften
förfelas eller förminskas genom hemmets olycka? Hvem besinnar att en
stor del af denna samhälleliga kraftförlust kunde undvikas om icke man
som kvinna lärde sig taga allt annat mer allvarligt än könslifvet; om
icke man som kvinna fostrades för allt annat utom för äktenskapet; om
icke man som kvinna för alla andra stora lifskraf efhölle mera rätt af
samhället, än för kärlekens?
Att otaliga människor utan kärlekens lycka föra ett värdigt och
vackert lif, säger oss intet om hur mycket skönare och starkare — och
därmed äfven för samhället betydelsefullare — deras lif kunde blifvit
genom en sådan lycka. Och mot dem, som utan denna dock vuxit
i vishet och värme, kunna ställas alla de, som utom äktenskapet eller
genom det, blifvit förfrusna eller förfallna, förfulade eller förfelade. Men
de flesta blifva allt detta, icke genom den ödets oundvikliga tragik, som
ju ingen samhällsordning kan förekomma, utan endast därigenom att det
äldre släktet påtvungit det yngre sin syn på kärleken såsom ett mycket
underordnadt lifsvärde.J)
!) Ett betecknande bevis för detta faktum är den i fjol utkomna novellen Susanne
(förut följetong i G. H. S. Tidning). Två älskande skiljas dår emedan de ej vilja
»vinna sin lycka på bekostnad af en annans lidande». Denna andra är älskarens
fostersyster, en bortskämd, själsfattig varelse på hvilken han ej ens tänkt än mindre talat
med om kärlek, men som aftynar genom sin förälskelse till honom. Han gifter sig så
med henne och hans älskade med en annsn. Boken slutar med ett par sidor, där
plikten och evighetslifvet uppställas gent mot de ringare värdena, kärleken och lyckan.
Men att dessa båda älskande hade plikter mot sin kärlek: att de fullkomligare skulle
fyllt alla sina öfriga plikter mot släktet om de i främsta rummet fyllt den plikten:
detta ana ej ens dessa högstämda offervilliga, lika litet som otaliga andra, hvilka ställa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
