Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men kärlekens evolution är redan nu betydelsefull för
harmonien mellan manlig och kvinnlig egenart under deras samverkan vid
lösningen af samhälleliga uppgifter. Denna samverkan ter sig ännu
oftast som manliga och kvinnliga förmögenheters mekaniska förening;
den blir en organisk först i och genom allt fler manliga och
kvinnliga själars sammanslutning för främjande af alla lifvets stora mål.
Nutidskvinnans vilja att äktenskapet skall förbli kärlek betyder bland
annat att själsutbytet och lifsgemenskapen mellan man och hustru skola
omfatta mera än endast hemlifvets uppgifter; att hvardera skall älska
uttrycken af den andras personlighet äfven på andra områden än deras
eget samlif. Mannen kommer sålunda själfmant att främja kvinnans
inflytande på de arbetsfält, där hans ensidigt manliga tänkande eller
handlande så länge ödslat ej endast med de nya lif, kvinnorna skänkt
släktet, utan äfven med de nya andliga makter kvinnorna skapat, framför
allt deras egen djupare och finare känslighet. Detta bevisas redan nu
genom de allt flera hustrur, som vetenskapligt eller konstnärligt blifvit
sina mäns kamrater på samma arbetsfält. Båda gemensamt eller hvardera
för sig — men under växelverkan med den andra — når sålunda längre
än hvad hvardera ensam kunnat göra.
Med full rätt vidhålla emellertid männen, att kärleken för deras
kön ej i samma grad kan komma att uppfylla tillvaron som för det
kvinnliga, emedan mannen med naturnödvändighet alltid måste rikta sig
mera utåt, mot lifvets hela öfriga mångfald — där hans skaparmakt finner
ständigt nya mål — medan kvinnan med samma nödvändighet måste rikta
sig mera inåt, där hon dock som mor oföränderligt äger det högsta
målet för sin skapande verksamhet. Eller som den nyss anförde diktaren
uttryckt det: “mannen kan endast älska, kvinnan däremot är kärleken
själf och om mannen i detta afseende förkvinnligas eller kvinnan
förmanligas, då upphäfves den motsats, i hvilken könskärleken äger sitt
andliga villkor: att mannen som ’kvinnlighet’ älskar just det inåtvända
hos kvinnan, hon som ’manlighet’ just det utåtvända hos honom."
Och intet torde vara vissare än att om flertalet kvinnor ej längre ägde
ro att stanna stilla vid lifvets källa — utan med männen ville befara
alla haf — då skulle de könsliga motsatserna upplösas icke i harmoni
utan endast i entonighet. Men nutidskvinnans intellektuella och
nutidsmannens erotiska utveckling ha lyckligtvis åt hennes inåtvändhet som
åt hans utåtvändhet börjat ge ett nytt innehåll.
Ehuru Eros för mannen i allmänhet ännu synes lika obetydlig som
planeten af samma namn, så har dock den äldre Eros lika ifrigt
sysselsatt männen som den nyupptäckta planeten sysselsatt astronomerna —
emedan så många andra viktiga frågor sammanhänga med de problem
den ene som den andre föranledt! Eros har nämligen så lätt rubbat
mannen ur hans bana att han — som ofvan anförde diktare vid samma
tillfälle yttrade — “oftast nödgats utföra sitt lifsvärf vid sidan af eller
i uppror mot kärleken". Och det nu pågående skedet af kvinnans
frigörelse har tillsvidare medfört en ny störing för mannen genom hennes
ömsom samhällsverksamma, ömsom erotiska splittring. Fäder som söner
ha sålunda börjat lida af hemlöshet, sedan kvinnorna tröttnat att sitta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
