Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hemma och vänta på männens heures perdues. Ty som sådana ha
dessa hittills ofta ansett de stunder de gifvit hemmet. Och ej utan
skäl — så länge kvinnorna endast fylla dessa stunder med lek och
smek i ungdomen, med bråk och tråk i senare år.
Men öfverallt, där kärleken varit eller är äfven en själarnas
valfrändskap, en vänskapens sympati, där har den varit och där blir den
alltmer en samverkan af fadern med modern vid barnens fostran, liksom
af modern med fadern inom alla andra stora samhällsuppgifter. Ej
minst på det sociala området kan den kraftstegring kärleken lika väl
som vänskapen förmår skänka uttryckas genom diktarordet:
Er vi to, er vi hundrede mand!
Slutsatsen af det här sagda blir således att emedan lyckan
genom kärleken tillfredsställer ett af människonaturens djupaste kraf,
omedelbart sätter i rörelse flera af hennes yppersta krafter och medelbart
stegrar de öfriga, så blir den enskildes erotiska lycka jämväl ett
sam-hällsvärde. Eller m. a. o. ju högre erotisk lefnadshållning de enskilda
förete, dess högre kommer samhä’let att stå i det hela.
Alla människor äga emellertid ej begåfning för kärleken och äfven
de, som äga den, hafva andra anlag än detta ena. Lyckans begrepp kan
således aldrig helt sammanfalla vare sig med kärlekslyckan eller öfver
hufvud med tillfredsställelsen af sådana behof eller bruket af sådana
förmögenheter, där tillfredsställelsen och bruket bero af förhållanden,
öfver hvilka den enskilde icke helt är herre. Hvarje annat lyckobegrepp
än det som innebär den högsta möjliga utveckling af alla våra yppersta
krafter, blir således ett för litet. Lycka är att fullkomna hvarje stor
förmögenhet, under ständigt ny spänning att tillfredsställa allt större
fullkomningskraf. Lycka är att älska, att skapa, att tänka, att lida, att
fröjdas på allt högre plan. Och denna höjd når man ena gången genom
“lyckliga", den andra genom “olyckliga" förhållandena. Lycka blir
således — i sin djupaste mening — lifvets stegring genom alla lifvets
öden. Och lyckan, sålunda fattad, är den enda plikten för den, som
ser “lifvets mening i lifvet själft“. Ty så länge en enda plikt står
kvar, oförvandlad till denna lyckokänsla, är mening icke fullt vunnen
vare sig i den enskildes lif eller i det stora hela.
På hvarje område blir lyckan sålunda på en gång mål och medel,
icke minst vid det “arbete för andras lycka-, som nu kallas det sociala
arbetet. Detta skall misslyckas, såsom den kristliga barmhärtigheten
misslyckats, i samma mån det sker endast “för andras skuld“. Ty endast
genom sina egna lyckokraf eller genom de fyllda villkoren för dessas
tillfredsställelse, vet människan något om andras: den för egen del
lyckolikgiltige samhällsomdanaren blir endast en blind, som leder en
blind. Äfven denna tanke är redan allmänsanning för bildade européer.
Men i Sverige behandlas den äfven af bildade såsom en förkunnelse
af egoistisk lifsnjutning. Sverige ligger nämligen ännu mycket långt
från Europa!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
