Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det ligger utom planen för min uppsats att undersöka, huruvida
den kärlek, som hon tecknar, verkligen alltid har det drag af strålande
idealism, som det varit hennes mening att framhålla och som skulle
göra gudaursprunget otvetydigt. Jag ämnar icke heller yttra mig om
huruvida människorna verkligen äro så färdiga med religionen, som hon
anser — ty på den punkten tala vi antagligen icke samma språk. Jag
vill endast, ut ifrån hennes egen ståndpunkt, försöka besvara frågan,
huruvida kärleken verkligen duger att bygga upp en lifsåskådning på.
När man frånkänner mänsklighetens gamla lifsvärden deras
betydelse och sätter upp ett annat på deras plats, då bör detta vara så
be-skaffadt, att det verkligen kan gifva alla ersättning för hvad som
sålunda fråntagits alla. Ett sådant lifsvärde får icke vara undantagsgåfva
åt några, dess förvärfvande får icke vara beroende af tillfällighet, utan
måste kunna nås genom medveten sträfvan, vara ett upphinneligt mål
för alla rena och ärliga viljor. Eljes duger det icke! Men kärleken,
denna hemlighetsfulla makt, hvars lagar och vägar ingen kan utforska,
kärleken, som går förbi den ene och lägger sin hand på den andres
skuldra — stundom efterlängtad och aldrig uppnådd, stundom skydd
och ständigt hemsökande — kan därför aldrig bli släktets religion.
Den stänger för många utanför. Om verkligen — för att fortfarande
se saken från Ellen Keys egen ståndpunkt - om verkligen “den smärta,
som fordom stillades af hvilan i Gud, nu söker sin ro hos en like“;
så följer icke däraf, att hvar och en verkligen finner denna like, ty
lifvet är så fullt af underliga öden; och hvad så? Kärleken, och helst
den sköna och stora, om hvilken de bästa af oss drömt och som
kanske är den enda, några af oss vilja äga, kommer icke i allas väg,
eller den kommer och får intet gensvar, eller den bjudes och kan icke
tagas emot. Hur sällan förefinnas i själfva verket icke alla de
betingelser, som skapa ett lyckligt kärleksöde! Många tusenden — nej,
millioner måste lefva och vara glada ändå. Den ene har kanske just
genom sin erotiska idealism kommit in på sin ensamma väg genom
lifvet. Andra finnas, som naturen i yttre mening missgynnat eller tidiga
sorger blekt och om hvilka, ofta med orätt förbisedda, det verkligen
gäller, att “Eros aldrig visat dem någon nåd“. Hvad rätt har Ellen
Key att därför flytta dem ned i andra planet? De äro hvarken de
fåtaligaste eller de sämsta. Man har icke rätt att säga om kärleken, att
den är lifvets bröd och vin, så snart man i nästa ögonblick måste taga
handen tillbaka och säga till tusenden af dem, som hungra och törsta:
“Men den är icke för Er“. Hvad har man så att ge dessa?
Antagligen menar sig Ellen Key ha beaktat denna synpunkt, t. ex.
i sitt uttalande sid. 157 och 158. Hon säger där, att — i viss
mening sedt — måste det ju medgifvas, att en människas lif ej är
“för-feladt“, därför att hon ej varit i tillfälle att fylla könsuppgiften. “Men“,
tillägger hon straxt därefter, “för lifsdaningen blir skillnaden omätlig".
Hvad hjälper det, att hon på ett eller annat ställe i sin bok gör ett
halft medgifvande, när hon på hundra andra ställen säger motsatsen
och när hela hennes bok är byggd på något, som är motsatsen?
Härmed har jag antydt, hvad som förefaller mig vara den mest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
