Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de stadgar, i hvilka F. V. O. (Föreningen för välgörenhetens ordnande
i Stockholm) tog form. Han har äfven arbetat för kvinnans
användande i fattigvårdens styrelse och publicerade i “Dagny" 1894 en
belysande artikel i ämnet.
Å många andra områden har Beckmans verksamhet varit
banbrytande för vår sociala utveckling. Så väckte han vid 1893 års riksdag
sin bevisstarka motion om inrättandet genom statens försorg af en
svensk arbetsstatistik och angaf i sin utförliga motivering ett helt
grundläggande program för den betydelsefulla uppgift, som här förelåg.
Motionen, som ju redan förverkligats af svenska staten, förblir ett
märkligt dokument i vår sociala historia och röjer liksom Beckmans
öfriga sociala initiativ en ingående kännedom om utländska förhållanden.
Det är icke min afsikt att här lämna en fullständig teckning
af den rika verksamhet, som B. utöfvat. Att utförligt skildra den
skulle kräfva en hel bok. Nyligen har han valts till ordförande i
"Centralförbundet för socialt arbete" och bland hans många inlägg i
sociala frågor må — utom hvad i det föregående antydts — erinras
om hans betydelsefulla inlägg i Sundsvallsstrejken 1879, hans
riksdagsmotion angående förliknings- och skiljenämnder mellan arbetare och
arbetsgifvare, den af innevarande riksdag bifallna motionen om blifvande
stads- och egnahemssamhällens reglering, hans utredningar i arbetarefrågan,
t. ex. den utförliga skildringen af arbetarebostäder i Nordisk familjeboks
nya upplaga, vidare hans kamp mot lifsmedelstullarna och de andliga
svälttullarna på religionens och yttranderättens områden.
Till Beckmans sociala och socialpolitiska lifsverk ansluter sig hans
rent politiska genom intim idéförbindelse. Humanitetskrafvet talar som
den själfulla kraften ur det hela. Politik har för honom varit
människokärlek, och så helt har han gått upp i det värfvet, att han förvisso
icke skulle märka, om någon hyllade hans personlighets makt — och
det göra både vänner och motståndare, — annorlunda än som ett
erkännnnde åt den svårvunna men säkra lycka, hvilken strömmar ut
från vårt arbete i det godas tjänst. Hur jordkrypande lågt tro icke
tusenden i vårt land att politikens väsen rör sig! Politik är i dessa
konservativas ögon ett ondt, som ej bör göras mer nödvändigt än det
i vissa fall är. “Politisk agitation" är för dem att vilja spränga
sam-fundsandan ur de af staten skapade formerna för politisk verksamhet
eller med en svensk ministers ord: “jag känner icke till någon
folkriksdag här i landet, endast Sveriges riksdag“. Politisk agitation leder
till massrörelser för idéer, som massan ej begriper, till köpta
öfver-tygelser och annat elände.
Så låter det. Men vänd kikaren rätt, och denna mörka bild af
agitationspolitikens fasor ljusnar upp till den fagraste, som kan speglas
i ett folks själ! Drömmen om en väldig folkvandring mot humanitetens
utlofvade land med flygande fanor, burna af starka händer och vajande
öfver ädelt lyfta hufvuden — är icke <len synen skön? Det gäller för
att verkligen kunna se politiskt blott att hålla kikaren rättvänd.
Ernst Beckman är en af dem, som bäst förstått denna konst att
se ideelt politiskt. När “Frisinnade landsföreningen“, hvars ordförande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
