Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alströmer i första kammaren och hr Hammarsköld i den andra, bygga
härvid på ett annat kommittéförslag, afgifvit i slutet af 1903 och
innefattande förslag till “lag om registrerade föreningar för annan än
ekonomisk verksamhet". I öfrigt har frågan om fackföreningame, deras
maktmedel strejken och samhället bragts på tal af ännu en motionär
i andra kammaren, smålandsrepresentanten Räf, som återupprepat sitt
vid förlidet års riksdag väckta förslag om “arbetsgifvare och
arbetare-organisationer såsom juridiska personer- och om “huru förhandlingar
skola föras och tvister afgöras- mellan organisationer eller enskilde,
ett förslag, som är synnerligen typiskt för den i dessa ämnen rådande
begreppsförvirringen. Ämnet har på sitt sätt äfven tangerats genom
den redan ryktbara Cederbergska motionen i första kammaren, enligt
hvilken staten med begagnande af arbetareförsäkringsfonden (!) skulle
utbetala understöd åt s. k. strejkbrytare. Det är ej osannolikt, att
ännu flera förslag på detta område skola väckas under riksdagens lopp,
antingen med anledning af en eventuell k. proposition eller fristående
i form af skrifvelseförslag.
Till frågan om arbetsaftalet blir det en särskild anledning att
återkomma, ifall en k. proposition i detta ämne blir afgifven. Här må med
anledning af de framkomna motionerna angifvas några allmänna synpunkter
för bedömande af den med frågan om arbetsaftalet numera visserligen
nära sammanhängande frågan om fackföreningame och lagstiftningen
öfver hufvud taget. Denna fråga står nämligen för närvarande på
dagordningen i en synnerligen framträdande grad, och förslagen frän olika
håll äro mångahanda. Åtskilliga af dessa mer eller mindre klart fattade
önskningsmål ha under senare tid ofta sammanförts under en i tidningarne
stående rubrik: “rätten till arbete“ — ett uttryck som härigenom fått
en alldeles ny innebörd, helt annan än den, hvarmed detta kraf länge
utgjort så godt som en programpunkt för den internationella socialismen
och sedan vunnit erkännande långt in i andra läger, ja t. o. m. en
gång i tyska riksdagen uttalats af furst Bismarck. Det är nu icke
längre fråga om att af samhället liksom utsöka en arbetames fordran
på ständig tillgång till aflönadt arbete, utan man önskar statens
mellan-komst för att skydda de arbetare, som ej vilja deltaga i en strejk eller
ansluta sig till en fackförening, mot det tvång, som deras organiserade
kamrater i sådana fall bruka utöfva; och på samma gång man sålunda
skyddar de oorganiserades — gentemot samhället ingalunda erkända
— “rätt till arbete* och därigenom äfven arbetsgifvarnes tillgång på
arbetskraft, ser man ett medel att neutralisera fackföreningarnes
öfver-grepp uti en lagstiftning om deras rättsliga ansvar för skada genom
deras åtgöranden. Dessa mål uttrycktes under den senaste höstens
lopp på flera olika sätt uti tidningspressen och i adresser m. m. samt
ingingo sort en väsentlig del uti det då nybildade “Allmänna
valmans-förbundets“ program. Vi skola icke här närmare uppehålla oss vid
vissa förvirrade rop på strängare strafflagstiftning i riktning af den s. k.
Åkarpslagen. Delvis bero sådana yrkanden på okunnighet om hvad
strafflagen i alla händelser innehåller om våld och hot, vare sig sådana
medel användas i tvångsuppsåt eller ej; därjämte vittna de ofta om en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
