Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
möjligt för att väcka och vidmakthålla inträsset. Men man går ofta
alldeles för långt i sin ifver att göra ämnet lockande. Jag tar som
exempel ett arbete, som ingalunda hör till de sämsta — tvärtom —
nämligen “Populär astronomi- af Flammarion, svensk bearbetning af
Nordenmark. Flammårions glänsande stil, hans poetiska och
fantasifulla framställning ha förskaffat honom världsrykte.1 Jag tror ändå,
att lite hvar vid närmare eftertanke måste medge, att det i denna bok
är för mycket af det goda. En betydande del af bokens utrymme,
ofta hela stycken i sträck, upptas af granna ord och haranger, mer eller
mindre djupsinniga utrop såsom: “Framåt! Excelsior! Alltjämt högre!“
eller: “. . . den hänförde, beundrande astronomen, som föddes i går
och dör i morgon ...“ (!) o. s. v. i oändlighet. Knappast en sida utan
åtskilliga grannlåter. Jag har alls ingenting emot användningen af
poetiska utsmyckningar i det populärvetenskapliga framställningssättet, de
kunna ofta vara alldeles på sin plats. Men det bör väl vara någon
måtta därmed. Under läsningen af den långa boken blir sinnet alldeles
uttröttadt af allt detta lullull, så att det till slut ej alls tar något
intryck däraf. Men hvad som är betänkligare, det är att sträfvandet efter
att komma med något riktigt fint och grannt många gånger förleder
till svåra öfverdrifter och t. o. m. rena oriktigheter i fråga om det
sakliga innehållet. Jag tar ett exempel ur högen. När författaren skall
beskrifva dubbelstjärnornas utseende, tillgriper han “.. . de mest
beundransvärda färgkontraster, där ögat förvånas att se smaragdens färgton
förenas med rubinens eld, topasens med safirens, diamantens med
turkosens, opalens med ametistens, med ett ord de tindra i regnbågens
alla färger-. Hvar och en, som i likhet med undertecknad är i
tillfälle att en och annan gång få förevisa himlens märkvärdigheter genom
en stor refraktor, gör utan tvifvel liksom jag den erfarenheten att
allmänhetens föreställningar om himlakropparnas utseende ofta äro i hög
grad snedvridna genom dylika beskrifningar, och att mången med en
känsla af stor besvikenhet konstaterar hur den nakna verkligheten ter
sig. Himlens skönhet är dock i själfva verket för den tänkande
människan alltför stor och alltför sublim att behöfva utbasunas genom
sådana humbugsreklamer, hvarmed de populära skildringarna tyvärr alltför
ofta äro öfverfyllda.2
Emellertid finns det erfarna och framstående
“populärvetenskapsmän" (om jag så får uttrycka mig), hvilka principiellt anse sådana
genom öfverdrifter och utsmyckningar förvanskade framställningar af
verkligheten rent af såsom ett oundgängligt element i vetenskapens
popularisering. För någon tid sedan hade jag ett samtal därom med
en framstående arbetareinstitutsföreståndare, själf berömd föreläsare, hvil-
1 I förbigående må nämnas, att Flammarion, hvilken ofta (kanske ursprungligen
på initiativ af förläggarna) nämnes den “store" eller “berömde astronomen", såsom
astronom år skäligen obskur; det år som skönlitterär, populärvetenskaplig och
spiri-tistisk författare han förskaffat sig sitt rykte.
- Ett annat svårt fel, som vidlåder Flammarions böcker, är att han som bevisade
och fastslagna sanningar skildrar saker, som endast äro lösa hugskott eller som
åtminstone icke på långt när lämnat den rena hypotesens gungande mark.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
