Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var t. ex. inrättandet a! obligatoriska arbetarutskott 1889—90 påtänkt
i regeringskretsar, men reformen mötte motstånd hos arbetsgifvama. Det
var vid denna tid den unge kejsaren uppritade grundliniema till ett
socialt program, som hos så många väckte hopp om en vårbrytning i
Tysklands sociala reformarbete.
De klagomål, som arbetarna detta år framburo, ha sin grund i en
mångfald förhållanden. Ett af de viktigaste är: arbetstidens förlängning.
Med den egentliga arbetstiden menar man tiden, som ligger mellan
arbetarens ankomst till sin arbetsplats under jorden och till den stund
han lämnar denna plats. Med den oegentliga arbetstiden menas tiden
från nedfärdens början till dess arbetaren åter kommer upp i dagsljuset.
Arbetarna fordra nu att färden från och till arbetsplatsen skall medräknas
i en lagstadgad 8 timmars arbetsdag. De påpeka, hurusom schakten
blifva allt djupare och följaktligen varmare och huru arbetsplatserna
flyttas allt längre från gruföppningarna. Allmänt erkännes också att
arbetarnas ansträngningar att med sina verktyg gå, ofta krypa fram på
de underjordiska, smutsiga och trånga gångarna äro så stora, att den
tid, som användes därpå, bör räknas till den egentliga arbetstiden.
Anmärkas bör att arbetstiden på platser med + 29 gr. C. och
där-utöfver genom myndigheternas försorg redan är begränsad till 6 timmar.
Man vill nu utsträcka denna bestämmelse till vattensjuka schakt.
Ett annat klagomål rör aflöningsförhållandena. Lönerna äro f. n.
faktiskt lägre än 1900; men efter att hafva konstaterat detta vågar jag
ej uttala någon mening i denna invecklade stridsfråga. Ett upprörande
missförhållande ligger emellertid i den s. k. vagnkasseringen. Denna
består i att de vagnar, som då de komma upp ur grufvan, icke äro
helt fullastade eller uppblandade med skiffer eller andra mineral, helt enkelt
kasseras, d. v. s. att ingen lön utbetalas åt kolhuggarna. På grund af den
i grufvan rådande belysningen skall det emellertid vara mycket svårt att
skilja mellan kol och en slags svart skiffer som ofta förekommer. Vidare
bli kolhuggarna lidande för det genom sättning eller skakning vid den
långa transporten minskade innehållet i vagnarna. De afdragna lönerna
gå visserligen till arbetarnas understödskassor, men på dessas förvaltning
ha de intet inflytande. Det är naturligt att arbetsgifvame måste ha
någon garanti mot vårdslöshet från arbetarnas sida. Men den billigaste
fordran synes vara, att vid de tyska grufvoma införes samma
bestämmelse, som länge varit gällande vid de engelska, där man gör afdrag
på lönen allt efter den större eller mindre mängden af odugligt
innehåll eller efter felande kvantum. Där väges nämligen innehållet.
Arbetarna önskade vidare reglering af söndags- och öfvertidsarbetet,
hvilket skulle inskränkas till det minsta möjliga, äfvensom rätt att välja
våg- och grufkontrollörer, de senare för öfvervakandet af de sanitära
förhållandena, som äro synnerligen ogynnsamma. 1903 voro 70 %
af arbetarna sjukanmälda, beroende delvis på “grufmasksjukans*
härjningar, mot hvilken tillräckligt kraftiga åtgärder icke lära ha vidtagits.
Upprättandet af arbetarutskott fordrades. Dessa utskott skulle frambära
arbetarnas klagomål, förhandla i lönetvister, deltaga i förvaltningen af
under-stödskassorna o. s. v. Slutligen begärdes erkännande af föreningsrätten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
