Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samt — icke med minst eftertryck — humant och värdigt bemötande
från förmännens sida.
Arbetet nedlades icke på en gång öfver hela området, sedan
arbetarne framställt och fått afslag på dessa fordringar, utan striden
hade från början en rent lokal karaktär. Den 24 dec. 1904 hade
styrelsen för grufvan Bruckstrasse tillkännagifvit, att den ämnade
förlänga arbetstiden (hvad vi ofvan kallat den oegentliga arbetstiden) från
och med 1 febr. 1905. Qingo ej arbetarna in därpå, skulle de sålunda
ha tid att söka sig andra platser och uppsäga sina arbetskontrakt (med
14 dagars uppsägning). Arbetarna klagade hos statens
“gruföfver-styrelse“, som emellertid — då arbetsgifvaren iakttagit laga former —
endast kunde hänvisa till anlitandet af industridomstolen såsom
förlik-ningsnämnd. Samtidigt framställde arbetarna anspråk med hänsyn till
de kol, som de plägat erhålla för husbehof till mycket, nedsatt pris.
Då det af dem fordrade skriftliga medgifvandet vägrades, nedlades arbetet.
Grufägaren var icke villig att Utse representanter och förtroendemän
till förliknings- och skiljenämnden, bl. a. framhäfvande att frågor skulle
komma under öfverläggning, hvilka rörde grufindustrien i dess helhet,
och icke blott grufvan Bruckstrasse. Nu spred sig strejkrörelsen med
slörsta snabbhet öfver hela det westfaliska grufområdet. Den 12 jan.
hölls en kongress i Essen, hvarest representanter för 110,000 arbetare
samlats. Af de 270,000 man, som strejken slutligen omfattade, voro
sålunda endast omkring 43 % organiserade. Kongressen fördömde
bestämdt arbetslagens brist på disciplin, alldenstund de nedlagt arbetet
utan att samråda med organisationen och utan att framställa bestämda
fordringar. Inga nya lag skulle nedlägga arbetet. Arbetarnas fordringar
skulle formuleras och lämnas till arbetsgifvareföreningen, med begäran
om svar innan den 17 jan. Afböjande svar skulle medföra allmän
arbetsnedläggning. Vidare valdes en 7-mannakommitté för
underhandlingar med arbetsgifvama.
Den till dessa öfverlämnade skrifvelsen upptog 14 punkter, som
voro afsedda att undanrödja de ofvan skildrade missförhållandena.
Arbetsgifvareföreningen vägrade emellertid att erkänna vare sig
kongressen eller 7-mannakommittén såsom representanter för grufarbetama i
deras helhet. De saknade auktoritet och förmåga att genomdrifva
verkställandet af fattade beslut. Vidare skulle upptagandet af förhandlingar
med arbetarna innebära ett godkännande af deras kontraktsbrott. Om
arbetarutskott ville arbetsgifvama ej höra talas, “alldenstund kontraktet
endast ingås med den enskilde arbetaren och förhandling för den skull
blott kan föras med denne ensam". (!)
Svaret på arbetarnas skrifvelse var kort och afvisande. Den
preussiska regeringens försök att bana väg för fredliga förhandlingar hade
strandat på grufägamas motstånd. Dessa förklarade i stället att det
vore synnerligt viktigt att en objektiv undersökning sattes i gång från
regeringens sida “för att fastslå, att icke några som hätst allmänna
missförhållanden förefunnos i Ruhrdistriktet“.
Då grufägarnas afvisande hållning blef bekant, proklamerades
generalstrejk. Ledame hade i det längsta velat undvika denna, ty
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
