Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
läggas, att vissa af lagens stadganden genom praxis blifvit antikverade»
något som åstadkommer än mera ovisshet. För vår arrendelagstiftning
är äfven karaktäristiskt, att den alldeles saknar bestämmelser, egnade
att befordra arrendatoms intresse för jordens rationella brukande, t. ex.
genom att tillerkänna honom rätt till ersättning för jordförbättringar o. d.
Utmärkande är slutligen, att — med ett undantag, nämligen beträffande
arrendetidens maximilängd — full aftalsfrihet råder, d. v. s. lagens
föreskrifter gälla blott för de fall, att annat ej blifvit mellan kontrahenterna
öfverenskommet, enligt regeln “förord bryter lag“. Lagen innehåller
alltså inga till skydd för den svagare parten tillkomna stadganden, som
ovillkorligen skola gälla, hvad än kontrahenterna kunna ha aftalat.
Detta åter har naturligtvis medfört, att arrendeaftalen i stort sedt
kommit att affattas i öfverensstämmelse med den starkare partens intressen:
rättigheterna ha stannat på dennes sida, skyldigheterna på
medkontrahen-tens. Att åtminstone i regel jordägarne varit den starkare parten, torde vara
otvifvelaktigt; det är alltså arrendatorerna som blifvit lidande på det
“fria“ aftalet. Särskildt torde detta vara förhållandet vid de muntliga
arrendeaftalen, hvilka genom den obestämdhet som vanligen utmärker
desamma ge den starkare kontrahenten goda tillfällen att begagna sin
öfvermakt; däraf har man bl. a. haft stor erfarenhet från de norrländska
sågverksbolagens arrenden. — Att jordägarens berättigade intressen,
där han ej själf tillvaratagit dem vid uppgörandet af arrendekontraktet,
ingalunda äro i lagen fullt tillgodosedda, må äfven rättvisligen
anmärkas.
Yrkanden på en ny, tidsenlig arrendelag ha under senare tid gjort
sig starkt gällande, bl. a. genom ett flertal under senaste årtionde
väckta riksdagsmotioner. De hufvudsakliga önskemål, som vid frågans
behandling framträdt från reformvänligt håll, äro följande.
Först märkas de principiella krafven: att aftalsfrihetens grundsats
i åtskilliga punkter må vika, på det att arrendatoms viktigaste intressen
icke genom kontraktsbestämmelser skola kunna åsidosättas, samt att
lagstiftningen bör befordra ett rationellt bedrifvande af jordbruket och söka
hindra jordens utsugande genom att tillerkänna arrendator rätt till ersättning
för å egendomen gjorda förbättringar.
Bland de mera speciella reformkraf som framställts märkas följande.
Formen för arrendeaftal skall, liksom t. ex. köpeafhandling om fast
egendom, vara skriftlig med vittnen, enär det visat sig, att muntliga
aftal genom sin obestämdhet lätt såväl föranleda tvister om innehållet
som föra till rättslöshet för arrendatorn. Arrendetiden måste vara bestämd,
emedan arrende “på uppsägning“ innebär alltför stor otrygghet för
arrendatorn. Arrendevillkoren i öfrigt skola vara till sin innebörd
bestämda, så att exempelvis jordägaren ej må äga rätt att ålägga
arrendatorn dagsverke på tillsägelse o. d.; hit hör äfven, att arrendatorn skall
äga rätt till ersättning för sådana utskylder (nämligen om öfverhufvud
utskyldema skola erläggas af honom), som vid arrendeaftalets ingående
icke förefunnos eller beräknades. Jordägaren skall vara skyldig att
uppföra erforderliga nybyggnader äfvensom att underhålla egendomens
byggnader; det kan i förbigående nämnas, att den utländska lagstift-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
