Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningen ingalunda är* utan exempel på att ålägga jordägaren sådan
skyldighet. Arrendatoms rätt skall vara betryggad för den eventualitet att
egendomen säljes, antingen därigenom att förbud mot inteckning af
arrendekontrakt förklaras ogiltigt eller ock genom upphäfvande af nu
gällande regel “köp bryter legostämma“, så att nyttjanderätten skall
gälla mot köparen äfven utan att vara intecknad. Men arrendatoms
rätt skall vara betryggad jämväl på så sätt, att han icke må kunna
under arrendetiden uppsägas annat än på vissa i lag angifna skäl; detta
för att förhindra sådana kontraktsklausuler, hvarigenom arrendatorn
förverkar sin rätt på grund af rena bagatellförsummelser eller åtgöranden
hvilka böra vara hans privatsak.
I hvad mån nu lagberedningens förslag till arrendelag tillmötesgått
de framställda reformyrkandena, skall framgå af nedan gifna redogörelse
för förslagets hufvudpunkter.
Hvad först angår frågan: tvingande lagbud eller fritt af tal, ställer
sig lagberedningen visserligen i hufvudsak på aftalsfrihetens ståndpunkt,
men lämnar äfven i flera punkter rum för den motsatta åskådningen.
I sin allmänna motivering härför framhåller beredningen mycket riktigt,
att vid träffandet af arrendeaftal kontrahenterna ingalunda alltid befinna
sig i det läge i förhållande till hvarandra att, äfven om de förmådde
rätt uppfatta och bedöma hvad deras intresse verkligen kräfde, de skulle
kunna fullt begagna den aftalsfrihet lagen gåfve den. Det måste därför
vara berättigadt och påkalladt, att staten träder emellan och sätter en
viss gräns för aftalsfriheten.
De bestämmelser i den föreslagna arrendelagen, som gjorts
tvingande eller, annorlunda uttryckt, ovillkorliga, äro följande.
Upplåtelse af arrende skall ske för viss tid eller ock för
arren-datorns lifstid (eller om egendomen är fideikommiss, boställe eller dyl.,
för den tid fideikommissarien, boställsinnenafvaren etc. har egendomen
i sin besittning), men kan icke ske tills vidare, “på uppsägning“ eller
dyl. Är ej arrendetiden bestämd, anses arrendeaftalet ingånget för en
tid af fem år, icke såsom nu, tills vidare. Har viss öfverenskommen
arrendetid gått till ända och jordägaren ej inom två månader därefter
anmanat arrendatorn att afflytta, skall aftalet ej heller, såsom nu gällande
rätt föreskrifver, anses förlängdt på obestämd tid, utan på 5 år. —
Jordägaren kan vidare ej med laga verkan förbehålla sig rätt att uppsäga
arrende när som helst eller på grund af andra omständigheter än dem
som lagen uttryckligen förklarar medföra arrenderättens förlust. Det
skall sålunda icke längre stå jordägaren öppet att förbehålla sig rätt att
häfva aftalet när helst arrendatorn i något obetydligt afseende brutit
kontraktet eller eljest handlat i strid med jordägarens intressen. Om
det t. ex. skulle stadgas, att arrenderätten förloras, så framt arrendet
icke betalas på förfallodagen, är sådant stadgande ogiltigt: arrenderätten
kan enligt lagen förverkas först om arrendarorn dröjer med betalningen
utöfver en månad efter förfallodagen. Det skulle bli för vidlyftigt
att uppräkna öfriga fall, då enligt lagen arrenderätten förverkas; såsom
exempel må blott nämnas: om arrendatorn vanvårdar fastigheten, om han
därå föröfvar åverkan, om han å fastigheten olofligen försäljer brännvin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
