Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vända vi så blickarne till ett annat, delvis ekonomiskt område,
arbetsförmedlingen, möter oss samma fördelar af samarbete. De
öfver-allt i de tre länderna uppspirande arbetsförmedlingskontoren böra stå i
förbindelse, ej endast med dem som finnas i det egna landet, utan äfven
med grannländernas. Först då kan den nödvändiga fördelningen af
den tillgängliga arbetskraften ske och de båda farorna arbetslöshet och
arbetsöfverflöd i stor utsträckning kunna undvikas. Men för att ett
sådant samarbete skall kunna komma till stånd, fordras att de olika
anstalterna äro upprättade enligt samma plan. Först nu, sedan ett flertal
anstalter af detta slag upprättats, har man sökt nå därhän genom att
anordna konferenser mellan föreståndarne för de olika anstalterna. Man
har blott därmed följt de tyska staternas exempel.
Säkerligen skulle äfven väsentliga fördelar uppstå af samarbete
inom den sociala lagstiftningen. Det är onaturligt att de tvänne
länderna vandra skilda vägar på detta område. Äfven om det måste
medges, att det norska folket är mer demokratiskt, mindre deladt i
klasstrider än det svenska och att svårigheterna att få till stånd sociala
lagar äro mindre i Norge än i Sverige, så är det oomtvistligt, att på
en hel del områden ett sådant samarbete som här antydts, skulle vara
lämpligt. Såsom exempel nämna vi arbetarskyddslagstiftning och
arbetarförsäkring. Dessa och många andra viktiga frågor äro nu föremål för
internationell öfverenskommelse; hvarför skulle ej då en skandinavisk
sådan kunna komma till stånd? En hel del viktiga utredningar och
studieresor, t. ex. rörande emigration, landtbruk, socialhygien skulle
kunna ske gemensamt af de båda länderna. Man skulle säkerligen
härigenom kunna förvänta både bättre resultat och relativt mindre
kostnader.
Men om nu ett sådant samarbete är önskvärdt, hur skall detsamma
befordras?
Säkerligen behöfver man därvid ej tillgripa några konstlade medel,
ty den naturliga utvecklingen af alla sociala rörelser är samarbete, först
med grannar och sedan med andra mer aflägset lefvande folk.
Men hindren måste undanrödjas, och af dessa är intet sd farligt
som unionsstriden. Dess långa varaktighet, de många misslyckade
försöken till lösning och den “unionsleda“, som häraf uppstått, har icke
allenast i politiskt, utan i nästan alla afseenden, aflägsnat de båda folken
från hvarandra. Särskildt skadligt för samarbetet har verkat norrmännens
känsla af att tillhöra en mindre, och enligt deras mening såsom
underordnad behandlad nation. Helt naturligt skola de vänta att i det sociala
samarbetet finna samma förtrycks- och öfverhöghetstendenser som de
med rätt eller orätt trott sig finna i det politiska samlifvet. Vill man
därför skapa ett samarbete mellan de båda folken, är intet nödvändigare
än att komma ur den unionella återvändsgränd, i hvilken vi så länge
befunnit oss. Om detta nu kan ske, utan att den nuvarande unionen
upplöses, lämna vi därhän. Det synes dock som om mången förledes
att fästa en allt för stor betydelse vid den nuvarande politiska unionen.
Det väsentliga i unionen är dock icke det genom lagparagrafer
fastställda förhållandet mellan Sverige och Norge, utan långt viktigare är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
