Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
andliga spänstighet som behöfs för att sätta in sina krafter på en
förbättring.
Alltså äro vi tillbaka till våra två alternativ: sträjklag eller frivilligt
ingripande.
Hvad sträjklagen beträffar tror jag det är mycket välbehöfligt att
taga ståndpunkt till dess principiella innebörd. Årets proposition i
frågan — äfven med lagutskottets lagkunniga rättelser — led af en
hel del yttre fel som erbjödo de lättaste angreppspunkter; men om
förslaget kommer igen, kan man anta att detta rättats, och det är
därför nödvändigt att så fort som möjligt få klart för sig, hur man då skall
ta emot lagen.
Efter min mening är förslaget i själfva sin grund orimligt därför
att det helt och hållet — i bägge sina delar — hänger på arbetsaftalet,
införer straffrättsliga följder för brott däremot, utan att på förhand
sörja för själfva aftalets inre (sociala) rättfärdighet. Häri ligger
grundskillnaden mellan sträjklagen och den sociala lagstiftningen, t. ex. beträffande
minderårigas arbetstid; i det senare fallet föreskrifver lagen straff för
vissa former för arbete, i det förra fallet däremot gäller straffet brott
mot ett civilrättsligt aftal, om hvars realitet ingenting är bestämdt.
Sträjklagen förutsätter en australisk socialpolitik som redan har bestämt
på hvilka villkor alla arbetare få (resp. icke få) arbeta.
En första verkan af sträjklagen skulle sannolikt blifva allmän
fientlighet mot det juridiskt bindande arbetsaftalet från arbetarnas
sida eller — hvilket ungefär blir detsamma — en sträfvan hos arbetarna
att få kortaste möjliga uppsägningstid på aftalen. Då ingående af ett
aftal är själfva förutsättningen för straff vid sträjker, måste arbetarna
helt naturligt sträfva att undanröja denna förutsättning. Hvad som,
mänskligt att döma, först bli lidande på lagen, är alltså arbetsaftalet själft.
Ehuru detta skulle göra lagen overksam till stor del, skulle
verkningarna så till vida kanske för öfrigt ej vara så farliga; ty det
indu-viduella arbetsaftalet — hittills det enda rättsligen bindande — har
kanske till stor del spelat ut sin roll. Men saken är värre än så.
Hvilka komma att undandra sig aftals ingående? Naturligtvis de starkast
organiserade arbetarna, de grupper man vill åt och de grupper som
verkligen (och helt naturligt) uppträda mest öfvermodigt. Däremot
kommer lagens hela stränghet att drabba sådana arbetare som — lämnade
utan sammanslutning eller fackförening — äro tvungna att gå in på
hvad villkor som hälst. Den som t. ex. läste några arbetsaftal som
ordagrannt meddelades från Sörvik af Dagens Nyheters speciella
korrespondent herr Ragnar Fehr i tidningen för den 15 februari, kan göra sig en
ungefärlig föreställning om hvilka kontrakt lagen kommer att ge verkligt
straffrättsligt skydd. Om en arbetare som bundit sig till ett aftal, däri
hvarje sträjk är förbjuden och alla tvistepunkter skola hänskjutas till
afgörande af arbetsgifvarebolagets styrelse, så finns möjlighet att lagen
kan komma åt honom. Här visar sig alltså hvad jag började med att
framhålla, nämligen den irreparabla bristen af att man ej har någon
någon säkerhet för aftalets verkliga villkor.
Utan att inlåta sig på andra, mera underordnade synpunkter kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
