Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I själfva verket tror jag knappast att någon vid ordentlig
eftertanke på allvar skall kunna förneka det. Ty det finns alldeles
obe-tingadt arbeten som måste utföras och utföras genast, om samhället
öfver hufvud taget skall kunna existera. Anta att brandkåren sträjkar
vid en eldsvåda; anta att polisen sträjkar; anta att sjukvaktarna vid
ett hospital eller blott sköterskorna på ett sjukhus sträjka. Är det då
tänkbart att man skall vara skyldig att stå och se på hur staden brinner»
tjufvar bryta sig in i husen, dårar mörda hvarandra och sina
medmänniskor, sjuka ligga och dö af brist på skötsel?
En så barock åskådning kan väl ändå ingen hysa. Men också
om man går till yrken, som ligga inom det egentliga näringslifvet, visa
sig olösliga svårigheter för anhängarna af samhällets neutralitetsplikt.
Anta att Stockholms gasverks arbetare sträjka i december månad. Följden
skulle blifva att rikets hufvudstad med 318,000 invånare höljdes i
ogenomträngligt mörker mer än halfva dygnet — och hvad det skulle
betyda för rättssäkerhetens upprätthållande på gatorna behöfver väl ej
utmålas i detalj; polisens svårigheter skulle mångdubblas och förbrytelser
obemärkt ske på öppen gata. En vattenledningssträjk — fortfarande
utan rätt till ingripande — skulle förmodligen sätta invånarna på en
törst- och smutskur, som tvang dem att gå med på hvad som hälst;
och en renhållningssträjk i rötmånaden skulle förpesta hela atmosferen.
Saken är den, att utöfvama af dessa, till allmänna ordningen,,
hälso- och sjukvården hörande yrken inneha hvad som inom
nationalekonomin kallas ett naturligt monopol. En glasbruks- eller
järnbruks-sträjk medför mycket obetydliga omedelbara obehag för konsumenterna»
eftersom deras behof efter yrkets produkter ej är omedelbart och f. ö.
lätt kan erhållas från annat håll, t. ex. från utlandet. Så är däremot
ej förhållandet i de nu berörda fallen; arbetet behöfs genast och kan
ej tas utifrån. Men däraf följer ju uppenbarligen, att om frivilligt
ingripande är uteslutet, ha dessa enstaka yrkens utöfvare hela samhället
i sin hand. Ingen fordran af dem kan vara så orimlig, att den ej utan
uppskof måste beviljas, ty alternativet är anarki eller fara för hälsa och
lif. Gas-, renhållnings-, vattenledningsarbetare o. s. v. äro ju ej mer
än människor; och om de bli medvetna om en sådan makt är det
omöjligt annat än att de måste missbruka den. Konsekvenserna på det
politiska området äro nästan ännu barockare än på det ekonomiska, ty
det skulle betyda att öfverlämna makten öfver Sveriges statsskick åt
utöfvarna af dessa monopolyrken. Det enda som, efter hvad jag kan
utgrunda, skulle utgöra en begränsning af dessa nya själfhärskares makt
vore allmänna opinionen, som arbetarna vanligen visa stor hänsyn; men
den förefaller mig som en alltför oberäknelig och äfven alltför orättvis
faktor för att ge den rätta grundvalen. Allmänna opinionen kan gå
emot arbetarna i en aldrig så berättigad sträjk, om obehaget för
allmänheten blir för stort.
Saken är den, att man försett sig på ordet sträjkbrytare. Det är
fullkomligt naturligt och från ekonomisk synpunkt berättigadt, att arbetarna
med alla fredliga medel söka hindra sträjkbryteri inom sina egna leder;
ty det gör fackföreningarnas hela arbete ineffektivt. Men denna arbetar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
