Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
däruti, att i vårt land det tidsenliga sociala reformarbetet är på
efterkälken. Statsmakterna stå för litet i kontakt både med arbetsgifvame
och arbetame, och följden blir, att ett planlöst lagstiftande ömsom för
ena parten, ömsom för den andra påyrkas och kullstörtas eller vinner
en nyckfull framgång. Så länge denna brist på insikt i arbetsfrågor
gör sig gällande inom såväl regering som riksdag kommer vårt
närings-lif att blifva lidande. Att äfven somliga af våra arbetsgifvare äro
oförstående för tidens sociala kraf, vill jag ej förneka. På det hela taget
behöfva våra arbetsgifvare såväl som våra arbetare en uppryckning ur
fördomar — som hos de förre äro af föråldrad natur och hos de
senare följderna af en partidespotisk, samhällsfiendtlig agitation.
N. F.
# II. Ett svar från arbetarehåll.
Med ett försök till undanskjutande af den åsikten att förhållandet
mellan arbetsgifvare och arbetare, striden mellan kapital och arbete,
är af socialpolitisk natur — ordet socialpolitik taget i vidsträcktare
bemärkelse – utkastar författaren en hel del, ofta med den fråga han
skulle behandla, mycket löst sammanhängande påståenden, som i de
flesta fall sakna grund i verkligheten. Artikeln är ett ganska vanligt
uttryck för den uppfattning, som ej vill eller kan förstå
organisationsrörelsens betydelse samt ändamål, och trots alla erkännanden, kan
missmodet öfver organisationernas tillvaro, som lyser fram i artikeln,
ej döljas.
Man torde ej mycket misstaga sig att författarens grundmening,
trots hans tal om att han intet har emot fackföreningarne, nog är den
att det vore bäst om inga fackorganisationer funnes.
Allt klarare går det dock upp för alla att den nyare tidens lösen
är organisation och härvidlag en sådan som det nyss flydda århundradets
industriella och sociala utveckling skapat. Arbetarna fingo framför
andra känna trycket af de förändrade förhållanden som med den
storindustriella aeran inträdde, och hvilka, sedan de sprängt sönder de
organisationsformer som hänförde sig till äldre tiders produktionssätt,
ohäjdat drifva sitt spel, lämnande med den fria, otyglade konkurrensen
på arbetsmarknaden den svagare — arbetaren, den besittningslöse —
obarmhärtigt i den starkares — arbetsgifvarens, kapitalägarens — hand.
Af denna orsak spirade organisationen upp bland arbetarne, som i en
sammanslutning med hvarandra sökte skydd mot den nedpressning i
deras lefnadsvillkor som den fria konkurrensen på arbetsmarknaden,
trots den stigande materiella utvecklingen, hotade att medföra. Den
hotande nedpressningen innebär för industrien och samhället en fara.
Den häjdlösa utsugningen af arbetskraften, som medföljde den
storindustriella tidens, från den gamla liberala ekonomiens läror hämtade
låt-gå-system, skulle i längden föra till en sådan degeneration, en sådan
försämring af människomaterialet, att den i sin fortsättning rent af hämmai
och förstör de industriella krafterna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
