Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Låga löner, lång arbetstid, osunda arbetslokaler och öfverhufvud
dåliga arbetsförhållanden äro icke till gagn för industrien, för
pro-duktionens höjande, utan tvärtom. Med kollektivaftal ordnade
löneförhållanden, hvarmed en gräns sättes för denna råa konkurrens som
pressar nedåt och förstör, skall täflan försiggå i ett annat och högre
plan, som befordrar utvecklingen i stället för att dra den bakåt.
Fackföreningarnes sträfvan är sålunda samhällsnödvändig och de
förhindra, då de blifva starka nog därtill, att en för samhället fördärflig
rofindustri uppstår.
Om än icke hvarje arbetsgifvare bör eller kan karaktäriseras som
en “sniken utsugare“, är det ett faktum, att arbetsgifvareklassen vid
sitt ledareskap af produktionen går ut ifrån den förutsättningen, att ge
arbetarne så litet som möjligt med utaf de genom arbetet frambringade
värdena. De ha en uppfattning, i stort sedt, som den jag en gång
hörde en stor arbetsgifvare ge uttryck åt då han sade: “Det är för
arbetsgifvaren en plikt mot sitt land(!) att hålla så låga löner som möjligt“.
Det tycks ock vara denna uppfattning om än ej öfverallt, men dock i
allmänhet, som gör sig gällande både vid ledningen af produktionen och
vid ledningen af arbetsgifvarnes nybildade organisationer. Det är
detta som till stor del skapar de i mer än ett hänseende framkomna
svårigheterna och farorna.
Det är nämligen en falsk väg man är inne på när förhållandena
i arbetet för arbetarne göres lika hästens, som sprang sig trött efter
en hötapp, hvilken placerats så att den trots alla ansträngningar alltid
befann sig utom räckhåll. Helt ytligt sedt förefaller ’det måhända
som ett * dylikt tillvägagångssätt skulle vara en utmärkt och bekväm
väg för billig produktion. Men systemet har det felet att täppa till
själfva tillflödet till den källa, hvarifrån den billiga produktionen utgår,
genom att med låga löner och usla villkor skapa en dåligt närd och
tillfölje däraf föga kraftig arbetareklass. Endast af en i fysiskt och
intellektuellt hänseende högt stående arbetareklass kan man vänta sig
det bästa arbetsutbytet. På samma gång den då genom sin
konsumtionsförmåga i sin ordning möjliggör massproduktion och förbilligande
på den vägen af förnödenheterna. Det är som Prof. Cassel säger i
sin "Socialpolitik“ och med flerfaldiga exempel bestyrker: Höga
arbetslöner äro icke allenast en följd af, utan rent af en orsak till högt
utvecklad industri.
Jag har velat svara den ärade artikelförfattaren med en om ock
kort (och därför ofullständig) redogörelse för den uppfattning, som i
själfva verket ligger till grund för fackföreningarnes verksamhet, innan
jag går att något granska en del af hans påståenden — att ingå på dem
alla medgifver hvarken tid eller utrymme och torde ej heller vara behöfligt.
Artikelförfattaren framställer en mycket egendomlig fråga då han
säger: Är det rätt att arbetarnes skydd anskaffas på bekostnad af
arbetsgifvarnes? Man har rätt svårt att förstå hvad art. författaren
menar, då frågan ju ej skall vara ett uttryck för hans häpnad öfver att
arbetarne öfverhufvud skaffar sig genom sammanslutning något skydd
alls. Då arbetarne genom fackföreningarne skaffar sig i mer eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
