Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förverkligande utan att förtröttas, äfven sedan verkligheten börjat fara
hårdt fram med hans ungdoms idealer. Ännu i missmodets stunder
under hans sista år har han hoppats på seger, om icke för sig själf,
så för det yngre släkte, som har att fortsätta striden, sedan mästaren
gått bort.
Det var under de sista tjugu åren Hedin utförde den
betydelsefullaste delen af sitt lifsverk. Under 1880- och 1890-talen, då den
politiska reaktionen lade sig tung öfver vårt land, utkämpade han på
sin plats i riksdagen och inom pressen sina flesta och våldsammaste
strider till upprätthållande af den union emellan Nordens folk, som man
å ömse sidor sökte ödelägga, till försvar för vår konstitutionella frihet
mot de många, som ville’den till lifs, samt till värn för de små och
förbisedda i samhället, på hvilkas skuldror de för dagen maktägande
vältrat öfver en del af sina bördor. Under denna tid isynnerhet
utförde han sin ansvarsfulla rol som “väktare öfver grundlagen“. Under
denna tid var det också som “den sociala frågan“ i ordets vidsträcktaste
förstånd ådrog sig hans särskilda intresse, uppvisbart i den mängd af
motioner, anföranden och utredningar, genom hvilka de sociala
spörsmålen blifvit af den store folktribunen underkastade belysning. I alla
dessa strider har han både vunnit segrar och lidit nederlag. Han lefde
länge nog för att se reaktionens krafter stäckas och deras skaror växa,
hvilkas uppgift det blir att på många punkter fortsätta hans verk.
Men han lefde också länge nog för att med grämelse se, huru
människors oförstånd gjorde slut på en förening, hvilken han från ungdomens
dar vant sig att betrakta såsom ett säkert värn för fäderneslandets egen
själfständighet. För den gamle, ärlige skandinaven voro nog händelserna
den 7 juni 1905 och hvad därefter följde inom Nordens riken en
pröfning, hvars gränslösa bitterhet tog hans sista kraft.
När det liberala samlingspartiet bildades, lät Hedin inskrifva sig
däri såsom medlem, “på det att ingen skulle kunna säga, att han ställde
sig afvisande mot partiet och dess sträfvanden“. Det var hans ord
till den, som skrifver dessa rader. Men i partiets arbeten tog han ingen
del. I själfva verket tillhörde han knappast något parti. Han var den
store “ensamme“, som kände varmt för sina vänner och hyste
medkänsla för de svage, men som också, när h^ns rättskänsla blef kränkt, ej
öfvade barmhärtighet. På hans frisinne kan ingen tvifla. Få hafva
varit så trogna sig själf som han. Han var vår mästare och
föregångsman; vi hålla hans minne kärt och vi räkna oss till heder att
hafva tillägnat oss det mesta af hans läror.
Magnus Höjer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
